Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur förklarar då Wegener de stora bergskedjornas
uppkomst? Jo, på ett lika enkelt som genialiskt sätt. Amerikas
båda kontinenter ha varit på vandring västerut, alltsedan
de skildes från Europa och Afrika. Detta innebär, att ett
starkare tryck utövats på kontinenternas västra sidor än
på deras östra, liksom trycket blir större på en båts för
än på dess akter, då den är i rörelse. Det motstånd, som
det trögflytande underlaget gjort mot kontinenterna, har
varit tillräckligt för att åstadkomma Klippiga bergens och
Andernas väldiga veckberg. På sampia sätt ha
bergskedjorna på Australkontinentens östra kust uppkommit genom
att landmassan rört sig i övervägande östlig riktning. Och
Himalaya jämte närgränsande bergskedjor ha uppstått
genom att Indien ryckt upp mot Asien och samtidigt starkt
sammanveckats.
Men man får också förklaring på en annan sak, och det
är, varför Sydamerikas sydspets blivit böjd åt öster och
varför förhållandet är detsamma med det mitt emot liggande
Grahamland. Eftersom kontinentmassorna varit på väg
västerut, så är det endast helt naturligt, att utskjutande
uddar såsom de båda nämnda blivit något efter på grund av
samma motstånd, som verkar på kontinenternas »stötsida».
Då man icke hade Wegeners förskjutningsteori att tillgå,
fanns det många saker, som blevo svårförklarliga för att
icke säga oförklarliga. En sådan var den påtagliga
släktskapen mellan växter och djur på kontinenter så vitt
skilda, att man icke kunde tänka sig något slag av
förbindelse, innan en dylik kom till stånd i och med de mänskliga
samfärdsmedlen. Man kunde inte gärna tänka sig, att
samma eller mycket närbesläktade växt- och djurarter kunnat
uppstå fullt självständigt på tusentals kilometers avstånd
från varandra. Men någon förklaring måste man finna på,
och därför tillgrep man den rätt orimliga teorin om
land-bryygor eller landbryggeJcontinenter, vilka skulle ha
förmedlat förbindelsen mellan kontinenterna och sedan ha
sjunkit. En dylik ofantlig brygga skulle sålunda ha förenat
Australien med Indien, Afrika och Sydamerika. En annan
skulle ha förbundit Europa med Nordamerika, som i sin
tur via Berings sund stått i förbindelse med Asien. Fast
denna teori låter högst osannolik höll man på den tills
kon-tinentförskjutningsteorin såg dagen.
En undersökning av kontinentskivorna ger emellertid vid
handen, att dessa aldrig varit djuphav, även om de vid
olika tidpunkter varit översvämmade, vilket inte är samma
sak. Man kommer därför i stor förlägenhet, då man
rekonstruerar landbryggekontinenterna, ty om dessa höjas
upp, blir det trångt om utrymmet för vattnet, så trångt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
