Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är siffror som minst sagt förskräcka och man
kan därför väl förstå, att många människor med förtvivlan
tänkte på vilka fruktansvärda epidemier, som det förra
världskriget skulle draga med sig, när det väl började rullas
upp. I sin helhet var detta krig det väldigaste uppbåd, som
världen någonsin skådat. Det räcker att framhålla, att inte
mindre än 60 miljoner man mobiliserades av de i kriget
deltagande 16 nationerna. Av dessa stupade eller dogo av sår
eller sjukdom ungefär 7 miljoner och sårades ungefär 20
miljoner. Av smittosamma sjukdomar dogo emellertid —
till skillnad från alla tidigare krig — endast ett
jämförelsevis ringa fåtal. Visserligen uppdöko här och var sådana
sjukdomar såväl på västfronten som i all synnerhet på
ostfronten i form av epidemier, vilka i början tedde sig rätt
allvarsamma. Trots att så oerhörda människomassor voro samlade
på mycket begränsade områden, trots ställningskriget med
allt vad detta förde med sig av svåra olägenheter i
hygieniskt avseende, hejdades emellertid dessa epidemier mycket
snart på grund av de energiska åtgärder, som omedelbart
vidtogos och resultatet blev en triumf för den moderna
militära hälsovården.
Det är framförallt på det sista världskrigets erfarenheter,
som vi måste bygga för att skydda oss mot de sjukdomar,
som kriget drar med sig. Och dessa skyddsåtgärder ha fått
en bister aktualitet just i dessa tider. Det finns anledning
till extra förstärkt försvarsberedskap mot de kriget
åtföljande sjukdomarna. Det är klart, att fullgoda sanitära
förhållanden på båda sidor om fronten äro en lättnad för båda
parterna. Vet man däremot, att motståndaren har gett
sjukdomarna och farsoterna fria tyglar, tvingar detta till den
allra största försiktighet och uppmärksamhet, om icke de
egna trupperna och det egna hemlandet skola drabbas av
ytterligare hemsökelser av svåraste art.
Ur vetenskaplig synpunkt brukar man kalla
krigsfarsoter-na »pandemiska» sjukdomar efter två grekiska ord pan som
betyder »allt» och demos »folk», eftersom de ha benägenhet
att med utomordentlig hastighet utbreda sig över hela folk
och länder och kräva tusenden och åter tusenden offer.
Ett typiskt exempel på en sådan pandemi är »spanska
sjukan», som 1918—19 gick som en löpeld över världen, angrep
mer än 50 procent av hela mänskligheten och bara i vårt
land krävde över 34,000 offer, de flesta i åldern 17—40 år.
Till de typiska krigsfarsoterna brukar man räkna
fläck-tyfus, tyfus och paratyfus, dysenteri (rödsot) och kolera
samt smittkoppor, pest och gula febern, av vilka i varje fall
gula febern torde vara helt förbehållen tropikkrigen. Under
de abnorma förhållanden som ett krig medför kunna också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
