Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan gammalt har tyfus varit den krigsfarsot, som
svårast hemsökt de stridande arméerna och som bjudit på de
största svårigheterna vid bekämpandet.
De åtgärder man vidtar mot tyfus äro också, principiellt
gemensamma för bekämpandet av de andra smittosamma
diarrésjukdomarna. En del av dessa sjukdomar spridas dels
från bestämda »tyfusorter», dels av »bacillbärare», något
som vi ju också ha känning av i fredstid men som givetvis
spelar en ännu större roll i krigstid. Det gäller därför för
läkarna i krigstid, dels att spåra upp ev. tyfusorter eller
nedsmittade platser inom operationsområdet, dels att infånga
och från tjänstgöring — i varje fall vid kokvagnar och
fältbagerier — avstänga alla bacillbärare och slutligen att
genom profylaktiska skyddsympningar kringskära sjukdomens
spridningsmöjligheter.
Därför måste det även vid framskjutna truppavdelningar
finnas läkare med bakteriologisk utbildning och med
transportabla bakteriologiska laboratorier till sitt förfogande.
Vidare har man också i vårt land i krigstid planer på att
organisera en krigshälsovårdspolis med en uppgift analog med
den som i fredstid åvilar hälsovårdstillsyningsmännen,
nämligen att uppspåra och inrapportera misstänkta
smittohär-dar.
Numera ha vi till vårt förfogande ympämne mot tyfus
och den med denna sjukdom besläktade paratyfusen, en
upp-slamning i fysiologisk koksaltlösning av i värme dödade
bakterier. Av detta ger man tre insprutningar, vanligen
under brösthuden, på y2, 1 och 1 y2 kubikcm. med 3—4 dagars
mellanrum. Till följd av insprutningarna uppträder en viss
reaktion i form av mer eller mindre starka smärtor på
platsen för insprutnlngen, illamående, huvudvärk, en viss
temperaturstegring och någon gång också kräkningar. Alla dessa
symtom äro emellertid ofarliga och man vinner i gengäld
immunitet mot sjukdomen under omkr. y2 år. Man kan inte
i alla fall räkna med att de ympade skola undgå sjukdomen,
men om de drabbas av den, få de den i varje fall i en avgjort
lindrigare form än om de inte hade varit ympade.
Alla sjukdomsfall, även de blott misstänkta, måste
naturligtvis genast avpolletteras till sjukhus bakom fronten, där
de kunna omhändertagas och isoleras på sådant sätt, att de
icke kunna sprida smittan vidare. Då bacillerna särskilt
spridas genom avföring och urin, är det av största vikt att
dessa oskadliggöras på ett betryggande sätt med kreosolsåpa
och kalkmjölk och tömmas på ett sådant sätt, att inte t. ex.
smältvatten eller grundvatten kan sprida smittan vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
