Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mogen man, nämligen domprosten Fr. Fåhræus. Dennes
ord — vilka för övrigt utgöra en verklig karaktäristik
över Gustaf Ahlm — föllo sålunda:
”Den vän, den lärare, som nu gått före oss, var icke
blott de klara tankarnas och den varma känslans man
utan även det rena hjärtats man. Därför såg han mer än
många sanning och skönhet i den värld, där han rörde
sig, han såg Gud uppenbara sig i sina verk. Ledd av
honom blev han plikttrogen i sin gärning: där var allvar
utan stränghet, lärjungarna förstodo, att han var en ädel
människa, en ungdomens vän, som alltid själv behöll
något av barnet i sitt sinne.
Vi kände alla: han var en man över vanliga mått, med
en rik begåvning, med omfattande, ständigt fördjupade
kunskaper, med karaktärens renhet, med en blick, som
nådde långt över sinnevärldens gränser, en man, som gick
sin egen väg mot högre mål. Den landsdel, där han kom
att verka under sin mannaålder, blev honom kär, och även
på sångens språk ville han giva uttryck åt det bästa i sitt
kynne, men sin fagra hembygd glömde han aldrig. Han
kände sig dragen till dess härlighet, till dess tysta språk
om Skaparen. Han kunde synas som en ensam människa,
men han var lycklig i sitt kall och sin känslovärld, som
han ofta tolkade i dikt, i sitt umgänge med skog och lund,
där han såg en levande ande, med forntidens vise, med
århundradens skalder och fädernas runeristare. Så kände
vi, att han i det tysta levde ett rikt inre liv, under det
han åldrades i fostrarens kall, aktad av alla och försynt
mot alla. Och när han under den sista sjukdomens långa
dagar och nätter fick öva sig i tålamod, vederkvicktes
han av en inre stärkande samling, av värmande tankar
och intryck från ett liv, helgat åt allvarlig strävan att
hinna längre fram i visdom och nåd och att vara till gagn
och stöd för ett växande släkte.”
Trots det att Gustaf Ahlm tycks ha blivit acklimatiserad
i sin nya hembygd, Västmanland, varom dikter till
dess ära vittna, så var det dock den hembygd, som sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
