- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
53

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i fired, då kanske ni hade fått en hägerkoloni
härpå ön. Och hade ni väl fått det, så hade folk strömmat
hit för att se på den. Ni hade fått sälja kaffe för 25
öre koppen, mjölk för 30 öre glaset, strömming för 40
öre paret och ägg för 50 öre stycket. Ni skulle ha
kunnat bli rika som troll — bara ni inte hade den där
ovanan att skjuta på allt som flyger och far. Tag vara på
hägervingarna, Aron Emanuel. Dom köper jag. Och
så gick jag.

Stor ärlighet råder bland skärboarna. Om något
möjligen skulle kunna locka dem till stöld, vore det
krokvuxna bergtallar, av vilka man slöjdar så kallade
knän att sätta i fören på båtar, men trots att varan är
begärlig, söker man att få dem på ärligt sätt. En
skär-bo kom en gång till godsägaren på Helgerum och
begärde att få hugga en dylik tall, men han fick inte lov.
Då sade skärbon:

— När barons slup Garibaldi lå å slo milla klabba å
höll på te förlise, då va ja go te bärge henni, men
baron ä inte go te hjälpe ma me ett enda båtknä.

— Ta tallen, sa baron.

En lustig tjuvhistoria hörde jag i alla fall berättas.
Så där i mitten av 1800-talet fanns det en
skutskeppa-re, som tog vad han kunde komma över där han for
fram i sunden och vikarna. En sommarmorgon när han
för laber vind seglade i Västrums skärgård, fick han på
närmaste strand syn på en ungtjur. Skepparen drejade
bi, fick en rännsnara om tjurens horn och styrde fullt
igen. När linan löpt ut, följde tjuren med några steg,
men därvid blev det. Ty kreaturet satte klövarna i
backen och började råma så himmelshögt, att folk kom
tillstädes. Skepparn måste prisge sin lina. Det var ett
gott rep, och det användes länge på ön som draglina
för isnot.

Då jag för sista gången gick ned till sjöbodarna, kom
Aron Emanuel springande med hägervingarna. Jag

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemitjust/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free