Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄKNA PÅ FINGRARNA
Att räkna på fingrarna är måhända ett mindre
elegant sätt att lösa en uppgift, men detta konkreta
hjälpmedel för att räkna rätt användes ju redan av de
gamla romarna, och här vill jag nu bara berätta en
historia om hur denna metod att kalkylera medfört ett
oväntat gott resultat. Det kan ju dessförinnan i förbigående
erinras om hur de romerska siffrorna härleda sig från
fingerräkningen. Ett streck tecknades av ett finger, två
streck av två fingrar o. s. v. Omsider utvecklades
räknekonsten därhän, att den utspärrade tummen och
lill-fingret betecknade V, de två korslagda tummarna X.
Längre behöver jag inte uppehålla mig vid de romerska
räknemästarna.
Det var i stället Niklasson i Trälemåla jag skulle
berätta om. Han hade under en lång följd av år åt mina
föräldrar slaktat det svartfläckiga skogssvin — ett
husdjur numera saligt i åminnelse — som med så mycken
omsorg uppföddes och göddes för att öka julens glädje.
Så hände det i december 1878 att Niklasson efter väl
förrättat värv, bänkad till bords och välmående med
svinpalten och en mugg dricka framför sig, fick
pratkvarnen i gång och berättade strödda glimtar ur sitt
liv. Jag fäste mig vid att han bl. a. talade om att han
vid ett tillfälle, då det gällde att gå i land med en
svårlöst uppgift, räknat på fingrarna, men märk väl icke på
sina egna fingrar. Så här berättade han:
"I min ungdom tjänte ja dräng hos en gammel präst.
Vi hadde just släkte julgrisen å höll på me te äte palt
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
