Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKUNGEN
När Pettersson i Stockholmstorpet druckit ett par
koppar kaffe med dopp och mer till, blev han vältalig
och ordade vitt och brett om allt och alla. För dem
som ville höra på förklarade han att hans åttonde
pojke skulle heta Otto och att, i fall han finge ännu en,
denne skulle heta Niding, o. s. v.
— Men om det (blir en flicka, vad ska hon då heta?
sporde jag.
— Ått å ni (Ottonie), svarade Pettersson och vickade
med tummen spjuveraktigt under hakan. Efter en ny
styrketår övergick han att tala om Åtvidaberg på den
tiden, då gruvan gav så rikligt med koppar, att
välståndet flödade över och sträckte sina verkningar ända ned
till socknarna i Södra Tjust. Var någon utan pengar
till skatten, körde han en ryss kol till Åtvidaberg, där
han lyfte betalningen på kontoret, icke blott efter
gängse kolpris utan dessutom med ett tillägg, som ökades i
samma mån vägen varit lång. Trots dessa många
av-bränningar blev baronen där mäkta rik, ja så rik att det
glänste av silver från hans seldon och vagnar, och
hästarna hans hade silverskor. Kungen tyckte också att
det var för storvräkigt ooh sade en gång till honom:
— Du blir mej för rik, du måste ut och resa opp en
del av din förmögenhet, eljest ser det ut som om du
vore kung och inte jag.
Baronen tordes ej annat än lyda. Han reste bort
till främmande land och dröjde där några år. Men
när han så kom tillbaka till Stockholm, hade han
hästarna skodda med guld.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
