Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llur mörk du må skymta, o Tjust, och kall
om hösten i storm och vid slagregns fall,
hur tätt du må svepa dig in i snö,
förrn du domnat och somnar in vid din sjö,
din fägring den döljes ej helt ändå,
det är den, det är den, som jag tänker på
nu mot sommartid,
än när höst tar vid
och vintern följes av längtans tid.
Nu är du, prinsessa, så fager och fin
under himmelens blå baldakin,
och du tronar i glans som i sagan Gerd
vid glittret från havsband och fjärd.
Se land möter hav, och hav möter land,
och dyningar gå som på tå invid strand,
och ropar jag här: "Jag har dig så kär!"
så svarar du: "Har dig så kär —
har dig, jag har dig, har dig så kär."
(Maj 1927).
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
