Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
efter härbärgera sjukdomsämnet inom sig utan att någonting till
det yttre förråder faran. Detta är säkert rörande kolera och difteri.
IF’rågan, från vilken tidpunkt en tillfrisknad icke längre erbjuder
någon fara för sjukdomens spridning, kan ej alltid med full
säkerhet besvaras.
Man skulle alltså i många fall taga fel, om man endast toge de
utpräglade sjukdomsfallen i betraktande såsom den enda
möjligheten till smittans utbredande.
Scharlakansfebern
Scharlakansfeber är en i hög grad smittosam sjukdom, som i
synnerhet angriper barn och företrädesvis sådana mellan andra och
tionde levnadsåret. Under första levnadsåret är den sällsynt, likaså
hör det till undantagen, att fullvuxna personer och åldringar få
densamma. Om sådana fall dock någon gång inträffa, så bliva
sjukdomssymtomen vanligen svåra. Smittan utbredes genom dirckt
beröring, genom möbler, kläder, leksaker o. d. och troligen även
genom infekterade matvaror, mjölk o. d. Har barnet färska
sårskador, angripes det synnerligen lätt av sjukdomen. Den som en
sång haft sjukdomen får den icke vidare tillbaka, åtminstone är
det ett ytterst sällsynt undantagsfall, att en person fålt
scharlakansfeber två gånger i sitt liv.
Sjukdomsgiftets natur är ännu ej fullständigt känd, men utgöres
sannolikt av en bakterie. Giftet tyckes utanför människokroppen
länge kunna behålla sin förmåga att smitta, och det är därför ej
lätt att i alla fall få reda på källan till sjukdomens överförande.
Man bör ej glömma, att här, liksom vid så många andra sjukdomar,
friska kunna föra med sig smittämnet i sin kläder m. m. utan att
själva på något sätt vara sjuka, likaså husdjur t. ex. katter.
Såsom vid de flesta andra smittosamma sjukdomar förlöper vid
scharlakansfebern en viss tid, den s. k. inkubationstiden, mellan
smittämnets inkommande i kroppen och sjukdomens utbrott. Denna
tid för scharlakansfebern är ej så bestämd till sin längd som fallet
är t. ex. vid mässling. Det kan ibland förflyta ända till elva dagar,
men vanligen dock endast två till fem, mellan smittans mottagande
och de första symtomens uppträdande.
Nästan alltid, och detta är för sjukdomens riktiga igenkännande
av särdeles stor vikt, inledes scharlakansfebern med halssmärtor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
