Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
Förr ansåg man croupen vara en självständig och av
svalgdifterien oberoende sjukdom. Numera är dock säkert fastslaget, att
densamma just är en infektion med difteribaciller, vare sig dessa direkt
från första stund fattat fast fot i struphuvud och luftrör eller,
vilket är det vanligaste, fortskridit dit från det först angripna svalget.
Men icke blott de lokala utbredningarna av sjukdomen från
svalget till struphuvud och luftrör äro ödesdigra utan ock den
allmänförgiftning av hela organismen, som åstadkommes genom
det av bacillerna frambragta giftet. Till och med om en patient
med croup genom operation för tillfället räddats från döden, kan
han dock snart stryka med på grund av den allmänna förgiftningen.
Denna visar sig i det dåliga allmäntillståndet, slöhet och apati
huvudvärk, feber och hjärtsvaghet, som kan stegras till
hjärtförlamning. Vidare bero många eftersjukdomar, som i synnerhet träffa
nervsystemet, på dessa gifter.
Så väl under som efter difterien kunna två livsviktiga organ
dragas in i sjukdomen, nämligen lungorna och njurarna.
Njurinflammationen och lunginflammationen förvärra tillståndet betydligt.
Variga öroninflammationer äro ej heller sällsynta i anslutning till
difteri, beroende på difteribacillernas vandring från svalget genom
det s. k. eustachiska röret till örats inre.
Difteriens eftersjukdomar äro nästan utan undantag av nervös
natur och yttra sig ofta i form av förlamning. Nästan alltid börja de
först flera veckor sedan den egentliga sjukdomen avlupit, och
mången skulle därför kanske tro, att de knappast kunde stå i
samband med en ofta ganska väl överstånden difteri; och dock är detta
just förhållandet.
Den farligaste av alla de olika förlamningarna i anslutning till
difterien är hjärtförlamningen, som kan föra till en lika hastig som
oväntad död. Man får därför aldrig låta en difteripatient under
tillfrisknandet stiga upp för tidigt 2ller utsätta sig för ansträngande
rörelser. Alla övriga förlamningar — det bör genast sägas till tröst
— äro dock av en övergående natur. Vanligast är en förlamning
av mjuka gommen, vilken börjar göra sig märkbar efter tre till fyra
veckor; barnet börjar få svårigheter vid sväljning, så att, då det
skall dricka eller äta, får det en del i »vrångstrupen» och en del
av den i munnen intagna födan kommer vid sväljningsförsök att
utrinna genom näsan. Samtidigt blir talet otydligt och barnet »talar
I näsan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
