Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avseende har varit något omtvistat, men det kan nu anses
fastslaget att en ganska stor grad av oemottaglighet förvärvas vid
genomgående av sjukdomen. Vid en stor del av de fall, då en person ånyo
insjuknat, har det nog varit fråga om ett recidiv, ett återfall och
icke en helt ny infektion.
Karaktäristiskt för influensan är, att efter den första snabbt
övergående och vanligen lindriga allmänna massepidemien komma
efterepidemier, vilka uppblossa här och där under de närmaste åren.
De ha en från den första epidemien mycket avvikande typ. De
uppträda ofta på flera orter samtidigt, utgå ej från en bestämd plats och
spridas ej så tydligt med samfärdsmedlen. De utbilda sig långsamt
och räcka ofta länge, ibland upp till 4 à 5 månader, då den första
massepidemien i allmänhet ej räcker mer än omkring tre veckor.
Dessa efterepidemiers förhållanden förklaras genom att
befolkningen genom den första allmänna insjukningen blivit till stor del
immuniserad (oemottagliggjord): det är huvudsakligen de, vilka
förut gått fria, som angripas.
Man trodde sig redan på 1890-talet hava upptäckt den mikrob,
som skulle vara sjukdomens bärare. Pfeiffer ansåg sig hava
konstaterat ifrågavarande bacill, men under nuvarande epidemi har
man ej kunnat bekräfta upptäckten. Man måste således säga, att
vi ännu ej känna den bacill som är influensasmittans bärare,
ehuru det efter all sannolikhet måste vara en levande organism av
samma natur, som redan är känd vid de flesta smittosamma
sjukdomar. Vissa sådana äro säkerligen så små, att de ej kunna
varseblivas med våra nuvarande starkast förstorande mikroskop,
såsom t. ex. är förhållandet vid mässling och scharlakansfeber. Skulle
man lyckas att säkert lära känna influensans upphov såsom en
bakterie och sålunda närmare studera dess livsförhållanden, så
skulle man också hava stor utsikt att erhålla ett gott vapen i
striden mot denna sjukdom, vid vars bekämpande man ännu famlar
i mörker.
Ett vet man dock och det är att vid de tillstötande
följdsjukdomarna, lunginflammationen m. fl., våra vanliga varbakterier,
främst de s. k. streptokockerna, äro verksamma och mot dessa har
man framställt ett ympämne, av vilket man i många fall ansett
sig ha fått goda tjänster i förebyggande och lindrande riktning.
Även serumbehandling med s. k. konvalescentserum har försökts
ehuru med omtvistat resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
