Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
Asiatisk kolera
Den äkta asiatiska kolerans hemland är Indien, där den sedan
urminnes tider varit endemisk. Första gången den, på de strövtåg
den emellanåt företager, nådde Europa var 1830, då den under ett
par år hemsökte de flesta curopeiska länder. Därefter inträdde
en paus till år 1846, då den åter kom ifrån Asien. Sommaren 1834
kom koleran till Sverige och utbredde sig på några månader över
södra och mellersta delen av landet, 12,000 personer dogo under
denna epidemi. Sedan koleran återkommit 1850, 1853 och 1866
samt med några fall förekommit 1872 och 1873, har Sverige varit
fritt från koleraepidemier. År 1892 utbröt den häftigt och
överraskande i Hamburg, där på ett fjärdedels år närmare 18,000
personer angrepos och 7,600 dogo i sjukdomen.
Den egentliga sjukdomsorsaken vid koleran är en specifik bacill.
den s. k. kommabacillen eller koleravibrionen, upptäckt 1883 av
Robert Koch. Kommabacill har den blivit kallad på grund av sin
likhet med ett komma. Dessa baciller kunna med konst odlas och
växa 1 vissa vätskor, t. ex. i buljong. De föröka sig hastigt och
kunna under för dem gynnsamma förhållanden hålla sig levande och
kraftiga under flera veckor, men vid uttorkning dö de ganska snart.
Det är säkert fastställt, alt de kolerasjukes uttömningar, vilka
innehålla rikliga massor av kommabaciller, äro det huvudsakliga
om ej enda medlet för sjukdomens spridande. De med
tarmuttömningarna utkomna bacillerna finna mångfaldiga tillfällen att
utom kroppen fortleva och föröka sig. På fuktigt linne och
tvättkläder, i vatten, som innehåller tillräcklig mängd organiska ämnen,
i och på födoämnen (frukt, mjölk), i fuktig jord o. a. växa
kommabacillerna vidare, och möjligheterna för att de sedan skola inkomma
i en frisk människas kropp äro otaliga. Att vissa personer, såsom
tvätterskor, sjuksköterskor o. d., äro mera utsatta för
kolerasmittans fara, är lätt att förstå. Likaså är det lätt förklarligt, att
sjukdomens ubredning vanligen är bunden vid bestämda yttre
förhållanden. Redan länge har det varit bekant, att koleran nästan
alltid utbreder sig efter samma stora stråkvägar, vilka den stora
handeln och samfärdseln följa, och att koleran ej »reser fortare»
äin de mänskliga samfärdsmedlen tillåta. Detta faktum är viktigt,
tv därigenom motsäges fullständigt en förmodan om
sjukdomsfrönas spridning med luftströmmarna. Att vid kolerans utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
