Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 MATSMÄLTNINGSORGANEN
liga. Svåra, till och med dödliga förgiftningsfall inträffa ej sällan
Därtill kommer, att ibland svampar, som i vanliga fall äro ätliga och
ofarliga, såsom till exempel stenmurklan, under vissa förhållanden
kunna bliva giftiga. Att här ingå på kännetecknen mellan ätliga
och giftiga svampar skulle bliva allt för vidlyftigt; vi vilja endast
anföra några ord av en dansk vetenskapsman, uttalade i anledning
av några svåra förgiftningsfall genom svamp, vilka för några år
sedan inträffade.
»Att gå ut i skogen och plocka svampar efter svampboken och
bestämma de ofta svåra arterna efter avbildningar i halvstorlek,
kan anses såsom fullständigt vanvett. Den stora allmänheten, som
till den grad saknar botaniska kunskaper, att den knappt känner
träden i skogen, besitter varken den forskande blick eller den skärpa
i uppfaltningen av arterna, som kräves för att ej misstaga sig om
närbesläktade arter. Misstag äro alltid möjliga, erfarenheten visar
det. Till och med en dansk läkare, som ju kunde anses hava god
kunskap om växtvärlden, råkade efter samling av svamp efter
svampbok nyligen ut för ett förgiftningsfall. Man måste ha lärare,
ej läroböcker endast; se arterna i naturen, ej i mer eller mindre
vilseledande avbildningar — först då skall man vinna nödig säkerhet :i
att skilja mellan de närande och de dödande arterna.
Svamparna äro nämligen, även inom en och samma art, ofta
mycket variabla organismer, som stundom icke erbjuda annat säkert
kännemärke än sina sporer. Ytfärg, storlek, täthet, för att icke tala
om de särskilda delarnas relativa förhållanden, växla så betydligt
efter ålder, utvecklingsgrad, mark-, ljus- och fuktighetsförhållanden,
att även hos svampkännare ofta råder stor osäkerhet i själva
artbestämningen inom ej så få släkten. Vad under då, om lekmän, som
ej ens känna de vetenskapliga termer, som beteckna obetydliga
kännemärken, taga miste och i stället för den prisade delikatessen
taga det dödande giftet?
Det är i synnerhet en grupp svampar, som vi vilja fästa
uppmärksamheten på, dels därför att de allra flesta allvarsamma
förgiftningsfall härleda sig från dem, dels därför att de äro så ytterst
allmänna i våra skogar och slutligen därför att vissa arter av dem,
i synnerhet då de skjuta upp, ha en så stor likhet med den s. k. äkta
champignonen, att en förväxling är mycket naturlig för vanligt folk,
som ju i regeln icke har det ringaste begrepp om de
byggnadsförhållanden, på vilka det egentligen kommer an, men oftast däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
