Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 MATSMÄLTNINGSORGANEN
kroppen. Behovet av vatten uppväcker den bekanta känslan av
törst. Om denna känsla ej tillfredsställes och man giver en människa
den torrast möjliga föda, såsom det sker vid s. k. uttorkningskur,
så kommer det till en skrumpning av de mjuka vävnaderna i
kroppen, muskler, fettväv o. s. v., genom att de måste avgiva en del
av sina flytande beståndsdelar. Även mjuka svulster,
vätskesamlingar i kroppen, såsom t. ex. vatten i lungsäcken
(lungsäcksinflammation) eller i bukhålan (vattusot) förminska sig; vid
användande av en uttorkningskur för sådana tillstånd hotar dock fara för
försvagande av hjärtverksamheten och hjärtförlamning, ty även
hjärtmuskeln deltager i uttorkningen och blir därigenom svagare.
Lika litet som luften är något enkelt grundämne utan fastmer
av den nyare vetenskapen sönderdelats i flera, nämligen
huvudsakligen syre och kväve, är detta fallet med vattnet. Det består
nämligen av en kemisk förening mellan de båda enkla ämnena syre och
väte. Det vatten, som förekommer i naturen, innehåller dock alltid
mer eller mindre inblandningar av salter och andra ämnen. Med
hänsyn till hälsovården komma huvudsakligen tre slag av vatten i
betraktande, nämligen regnvatten, brunns- och källvatten samt
flodvatten (åvatten).
Regnvatten står närmast det destillerade, kemiskt rena vattnet
och innehåller endast obetydligt med salter och kolsyra. Molnens
uppkomst genom vattnets avdunstning och deras nedfallande
såsom regn motsvara i själva verket ett slags destillation.
Regnvattnet innehåller däremot ammoniak, salpetersyrlighet och
salpetersyra efter åskväder samt medtager vid sitt nedfallande allehanda
damm och i luften svävande partiklar av vilka det sålunda
förorenats. I trakter fattiga på källor äro människorna tvungna att samla
det i cisterner för att fylla sitt vattenbehov. På grund av sin halt
av ammoniak och organiska ämnen är det dock föga ägnat till
dricksvatten och blir i cisternerna lätt illaluktande. Något bättre
är det uppsamlade regnvattnet, om det först filtrerats genom
kiseljord eller dylikt. Sålunda låter man i Venedig regnvattnet, innan det
kommer i cisternerna, genomgå ett lager flodsand.
Till tvättning och till andra hushållsändamål ägnar sig
regnvattnet såsom ett mycket »mjukt» vatten särdeles väl, och av denna
orsak är det ju vanligt att uppsamla regnvatten från takrännorna vid
regnväder. På grund av den ringa salthalten lösa sig tvål och såpa
lätt i regnvatten och det har härigenom företräde såsom tvättvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
