Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONISK MAGKATARR 247
för läkaren sjukdomens natur i början ej så lätt att avgöra.
Mycket ofta åtföljes magkatarren av diarré; dock kan även förstoppning
vara rådande. Vanligen är sjukdomen över på några dagar.
Den enklaste behandlingen av en akut magkatarr består både hos
barn och fullvuxna i vila, så väl för kroppen i sin helhet genom
att helst intaga sängen som för magen själv genom hunger eller
åtminstone sträng diet med förtärande endast av litet havresoppa.
mjölk och dylikt. Äro kräkningarna envisa, kan man försöka med
att intaga små isbitar eller små klunkar kallt vatten. Är förstopp:
ning för handen, bör ett avföringsmedel, såsom bittervatten,
ricinolja eller dylikt tagas.
Kronisk magkatarr
Den kroniska magkatarren utvecklar sig antingen självständigt
genom direkta skadliga inflytanden på magsäcken eller åtföljer andra
sjukdomstillstånd, såsom hjärtsjukdomar, kronisk luftrörskatarr,
leversjukdomar m. fl., vid vilka blodomloppet företer rubbningar
och en blodstockning i magslemhinnan gör sig gällande. Bland de
orsaker, som föranleda den självständiga formen av kronisk magkatarr,
kunna vi nämna överlastning av magen med för stor mängd föda,
svårsmält, starkt kryddad, för het eller för kall mat, otillräcklig
tuggning, för hastig ätning, missbruk av tobak, men framför allt
ihållande missbruk av spirituosa, och härvid spelar i synnerhet
brännvinet den största rollen. Det är ej blott de påtagliga drinkarne,
som ofta uppträda berusade, vilka ådraga sig denna sjukdom, utan
det är i kanske lika hög grad de, som av gammal vana varje dag
taga sig några supar och just genom detta spritens oupphörliga
retande inflytande så småningom förstöra sin magslemhinna.
Sjukdomen utvecklar sig vanligen smygande och långsamt; aptiten
försämras och ej sällan visar sig begär efter särskilt »pikanta»,
starkt kryddade, salta och sura födoämnen. Ibland kan en verklig
»hetshungar», d. v. s. en onaturligt stegrad hunger förefinnas;
törsten är ofta förökad, och därjämte känner patienten alltid en
fadd, dålig smak i munnen.
I regeln klagar den sjuke även över en känsla av tryck och
fullhet eller dov smärta i magtrakten. Dessa oangenäma förnimmelser
göra sig antingen alltid bemärkta eller uppträda efter varje måltid.
Ett regelbundet symtom äro uppstötningar, vilka ej sällan lukta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
