Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODETS SJURKDOMAR 353
och funktionsdugligt skick. Vi veta, att de röda blodkropparna
bildas i benmärgen och mjälten, samt att de vita till största delen
även uppstå därstädes, och endast en mindre del av dem i
lymfkörtlarna. Om genom sjukliga processer i dessa organ de vita eller :
röda blodkropparna förändras till antal eller kemisk
sammansättning, kommer en felaktig blodblandning till stånd. Slutligen
uppkommer en sådan vid vissa tillfällen, då blodkroppar förstöras
genom i blodet inkomna gifter samt övergående efter mycket stora
blödningar. a ’
Varje längre tid varande förändring av den normala
blodblandningen är att beteckna såsom en blodsjukdom. Man betraktade
denna förr som sekundär d. v. s. endast såsom en underordnad
följd, då det samtidigt vara fråga om svåra sjukdomar i något annat
organ såsom t. ex. blodsjukdomarna vid lungtuberkulos och
magkräfta; däremot ansågs den primär, då inga egentliga
organsjukdomar samtidigt kunde påvisas. Sedan man dock nu vet, att vid
de s. k. primära blodsjukdomarna de blodbildade organen aldrig
äro orörda, utan fastmera sjukligt förändrade genom giftverkan samt
att å andra sidan även vid de sekundära blodsjukdomarna giftiga
substanser avsönhdras i de angripna organen och inverka på de
blodbildande, har det ej mera något egentligt berättigande att strängt
skilja mellan primära och sekundära, ehuru vi i det följande delvis
fasthålla därvid.
Varje ändring i blodblandningen igenkännes på att mängden
blodfärgämne i en viss kvantitet blod avtager. Blodfärgämnet, som är
järnhaltigt, är bundet vid de röda blodkropparna och kallas
hämoglobin. Varje blodsjukdom visar en förminskning av detsamma.
Efter våra nutida kunskaper i detta avseende kan mängden
hämoglobin antingen avtaga genom att antalet röda blodkroppar, vilka
äro färgämnets bärare, minskas (anämi) eller att vid oförändrat
antal röda blodkroppar, varje enskild förlorar i halt av färgämne
(kloros). Färgämnesmängden kan även synas förminskad genom den
omständigheten, att antalet vita blodkroppar betydligt ökats, så att
förhållandet mellan vita och röda i hög grad ändrats till nackdel
för de senare.
Med förminskningen av hämoglobinhalt och förändringen av
blodkropparnas antal, form m. m., gå flera kemiska förändringar av
blodet hand i hand, t. ex. alkalescens, kvävehalt m. m. Dock är
det viktigaste vid en blodundersökning att granska färgämneshalten
45 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
