Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 ’ BLODSJUKDOMAR
helhet, och det är ju ej överraskande, att även blodet då deltager i
det allmänna förfallet.
Det symtom, som i varje fall först faller i ögonen, är den sjukes
förändrade utseende, blekheten i huden och de synliga slemhinnorna,
läppar, munnens inre, ögolockens insida. Blekheten är nästan mer
uttalad i ansiktet och i synnerhet å läpparna. En sådan blekhet
kan endast komma till stånd genom en nedsättning av blodets halt
av färgämne och därmed förminskning av de röda blodkropparnas
antal. Jämte blekheten iakttager man alltid en allmän svaghet och
kraftlöshet, musklerna tröttas hastigt och därmed infinner sig en
nästan beständig trötthetskänsla. Vid svårare fall kan denna
svaghet vara så betydlig, att patienterna varken kunna stå eller gå. Ofta
visar sig också en påfallande andlig trötthet och oförmåga till varje
ansträngd tankeverksahet. Den torrhet i munhålan och i tungan,
som man ej sällan iakttager hos personer med blodbrist, beror på
nedsättning av verksamheten hos spott- och slemkörtlar.
Ej sällan ser man vid blodbrist vissa retningssymtom från
nervsystemet. I första ’hand höra härtill svindelkänsla, flimmer för
ögonen och öronsusning. I synnerhet det senare är en nästan
regelbunden företeelse vid varje svårare fall och kan bli ytterst plågsamt
för patienten. Ofta pinas de sjuka av uppstötningar och kräkningar.
Ej ovanligt är, att patienten överfalles av upprepade krampaktiga
gäspningar. Såsom ett viktigt tecken på blodbrist bör också
nämnas den s. k. anämiska huvudvärken, som mest är lokaliserad i
pannan. Såsom en följd av de i blodet varande
sönderdelningsprodukternas inflytande kan också »anämisk feber» förekomma.
Sjukdomen uppträder antingen tämligen hastigt hos förut alldeles
friska flickor och kan då åter fullständigt försvinna efter veckor eller
månader, eller också är deras förlopp mycket kroniskt och utan
skarpare begränsning. Många även i början skenbart svåra fall
övergå efter fyra eller sex veckor i fullständig hälsa. Ibland är dock
sjukdomen särdeles envis och recidiv äro ej sällsynta; under
mångfaldiga växlingar till det bättre eller sämre kan ett sådant fall draga
ut på ett eller två år.
De svåraste följderna av en kloros, som man försummat att
behandla, äro hjärtsvaghet, magsår och tuberkulos; det är därför
mycket viktigt att hos de unga uppmärksamma en begynnande bleksot
och göra allt för att undanröja de förhållanden, som kunna
förvärra densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
