Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korpulens, fetma, avmagringskurer
Att sätta en gräns mellan fetma i verkligt sjuklig mening och en
korpulens, som visserligen är ansenlig, men ej egentligen kan
betraktas såsom något abnormt, är ej så lätt. I praktiskt hänseende
kunna vi tala om fetma såsom något sjukligt först då densamma
börjar förorsaka vederbörande verkligt allvarsamma besvär, och om
fetman uppnått högre grad, utebliva också sådana sällan. Man är
i så fall berättigad att tala om korpulens såsom en verklig sjukdom
och ej blott såsom en viss obekvämhet och vanprydnad. Att då
inga egentliga sjukliga symtom finnas, inlåta sig på
avmagringskurer och dylikt är en mera allvarsam sak, än man i allmänhet tror,
och lättsinne i detta avseende kan till och med få ganska farliga
följder. Det tyckes som vissa personer, troligtvis i de flesta fall
till följd av ärftliga anlag, må bäst och äro vid bästa kondition
både andligen och lekamligen, då de äga en viss grad av gott hull.
De sjukliga symtom, som vid överdriven fetma inställa sig, äro i
allmänhet bladnade med andra sjukdomstecken, t. ex. hjärtfel,
kärlförändringar m. m., vilka uppstått såsom sidoordnade genom
samma föranledande orsaker och böra ej förväxlas med fetmans egna.
Den vanligaste och huvudsakligaste orsaken till fetma är en i
förhållande till förbrukningen alltför riklig tillförsel av näringsämnen.
Fettet, vars uppgift åtminstone delvis är att utgöra ett slags
uppbevarad reservnäring, avlagras då i kroppen. En viktig omständighet
härvid utgör kroppsarbetet; vi veta, att vid detta sönderfalla inom
kroppen icke äggviteämnena utan de kvävefria substanserna (fett
och kolhydrat). Om dessa förhållanden hava vi i början av kapitlet
om matsmältningsorganen utförligt talat. Ju starkare kroppsarbetet
är, desto starkare sönderdelning av fett och kolhydrat äger rum,
och desto mindre är faran för en alltför riklig fettavlagring. Om
överskollet av näring i födan består av äggvita eller av fett och
kolhydrat, är i själva verket likgiltigt, ty då endast mängden är
riklig, kan under var och en av dessa betingelser en avlagring av fett
äga rum. Vid äggviteämnenas sönderdelning kan nämligen fett
bildas, vilket nu vidare kan förbrännas eller också kvarhållas i
kroppen. Fettbildning av äggviteämnen är till och med antagligen
vanligtvis betydligare än fettbildningen ur kolhydrat i födan.
Kolhydratens stora betydelse vid fetmans uppkomst ligger däru!ti,
att de såsom lätt sönderdelbara substanser skydda så väl det ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
