Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 AÄMNESOMSÄTTNINGENS SJUKDOMAR
givas blott tvenne medel: å ena sidan inskränkning i tillförsel av
näringsämnen, vilka giva anledning till fettbildning, och å andra
sidan befordrande av de omständigheter, vilka öka förbränningen
av fettet inom kroppen. Alla avmagringskurer, vad de än heta,
Bantingskur, Oertelkur, Ebsteinkur m. fl., gå ut på dessa samma
principer: minskad tillförsel, ökat sönderfall. De äro också i själva
verket alla mer eller mindre verkliga »hungerkurer» och häri ligger
också den fara, som vidlåder dem alla, nämligen att försvaga
patienterna och för häftigt ingripa i en kanske förut ej alltför kraftig
persons ämnesomsättning. Vi måste ännu en gång kraftigt betona,
att en avmagringskur ej alltid är att leka med, och att en sådan
alltid måste ske med stor varsamhet, om den ej skall få allvarsamma
följder och mera skada än gagna.
Den första betingelsen för att en avmagringskur skall lyckas, är
den redan omnämnda, att mängden av de intagna näringsämnena i
sin helhet minskas. Såsom vi förut sett, är det utan mening att
förbjuda den korpulente ett bestämt slags näringsmedel (såsom
kolhydrat och fett) såsom ensamt skadligt, eller omvänt tillåta andra
näringsmedel såsom obetingat oskadliga. Varje människa kan
förtära äggviteämnen, fett och kolhydrat i betydlig mängd utan att
avsätta fett, under det att å andra sidan ett övermått av vart och ett
av dessa näringsämnen kan hava till följd av fettavlagring. På denna
grund låter en fullständigt bestämd matsedel för korpulenta ej så
lätt uppställa sig, i synnerhet som varje enskilt fall ej sällan fordrar
särskilda modifikationer.
Betrakta vi de enskilda näringsämnena närmare, så gäller det att
jämförelsevis minst inskränka äggvitetillförseln, då en utarmning av
kroppen i avseende på äggvita kan hava skadliga följder.
Naturligtvis bör den njutna äggvitemängden ej heller vara för stor, så
att därav kan bildas och avlagras fett. Däremot är det önskvärt,
att genom jämförelsevis stark tillförsel av äggvita musklernas och
hjärtats verksamhet stegras och sönderdelningen av äggvitefria
substanser ökas. Vad som bör inskränkas är däremot tillförseln av
fett och kolhydrat, då dessa, i synnerhet vid samtidig riklig
äggvitehalt i näringen, lättast giva anledning till avlagring av fett och
hindra förbrukningen av fettet i kroppen. Den även vid
avmagringskur önskvärda omväxlingen av dieten kan lättast ernås, om
man låter patienten förtära såväl fett som kolhvdrat, ehuru båda i
betydligt inskränkt mängd. En småningom, men allt mera
fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
