Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurarnas och urinvägarnas sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 NJURARNAS OCH URINVÄGARNAS SJUKDOMAR
dock kan en kronisk blåskatarr ibland utveckla sig direkt ur den
akuta. Någon gång kunna tecken till en allvarsammare allmän
infektion av kroppen visa sig med kräkningar, yrsel, torr, belagd
tunga, urinlukt ur munnen, dålig puls och verklig livsfara. Dessa
symtom inträda mest hos förut kraftlösa patienter och i synnerhet
då infektionen hastigt spritt sig till urinledaren och njuren eller vid
mycket svåra och djupgående varbildningar i blåsan, ibland
övergående på omgivningen.
Vid den kroniska blåskatarren äro besvären och smärtorna mindre
häftiga; ej sällan saknas de alldeles. Temperaturen är vanligen
normal; endast om sjukdomen emellanåt uppflammar och blir mera
akut eller vid infektionens vandring och övergripande på njuren, kan
feber uppträda. Detta är just huvudformen hos gamla patienter
med förstoring av prostatakörteln o. s. v.
Viktigt är att med all makt söka förekomma uppkomsten av en
blåskatarr genom iakttagande av den största försiktighet och
noggrannaste renlighet, då det gäller införandet av en kateter eller sond
i blåsan. För alla överflödiga och av inkompetenta personer
utförda sådana ingrepp måste vi på det allvarligaste varna.
Vid akut blåskatarr bör den sjuke intaga sängen, åtminstone så
länge febern kvarstår. Dieten skall vara mild och retningslös och
ordnas efter samma pDrinciner som vid akut njurinflammation.
Särskilt viktigt är att förbjuda öl, vin och andra spirituösa drycker.
Man giver den sjuke rikligt med dryck för »genomspolning» av
urinvägarna: friskt vatten eller mineralvatten, såsom biliner-,
vichyeller karlsbadervatten samt möjlk. Om förstoppning råder, kan man
giva lätta avförande medel eller lavemang.
Häftiga urinträngningar och starka smärtor vid urinkastningen
söker man att hindra genom våtvärmande omslag på blåstrakten
eller kanske verksammare genom varma sitt- eller helbad.
Vid stark infektion och betydlig ammoniakalisk sönderdelning
bruka s. k. urinantiseptiska medel givas, vilka då de övergå i urinen
antagas kunna utöva ett dödande eller åtminstone
utvecklingshämmande inflytande på de i urinvägarna befintliga bakterierna. Sådana
äro urotropin, salol, terpentin, kopaivabalsam, santaliolja m. fl. Av
salol, som kanska är det bästa och allmännast använda av dessa
medel, givas täta men tämligen små doser för att åstadkomma en
mera kontinuerlig verkan (0.5 gram 6—8 gånger dagligen).
Vid vissa tillfällen av blåskatarr, i synnerhet då varmängden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
