Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nervsjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 NERVSJUKDOMARNA
Förlamningens långvarighet, fortskridande och återgång bero på
sätet och den mer eller mindre svåra beskaffenheten av ifrågavarande
rubbning. De flesta efter en infektion, förkylning, övergående tryck
m. m. uppkomma periferiska förlamningarna äro gott tillgängliga för
behandling, under det att hemiplegierna och paraplegierna, i
synnerhet då de bero på svårare urartningsfenomen i de centrala
delarne giva mindre utsikter. Viktigt är framför allt att från början
iakttaga de förlamade musklernas förhållande. Då nämligen de
ganglieceller, som hava inflytande på de perifera motoriska
nervernas och musklernas näring, äro belägna i ryggmärgens grå främre
horn, så skrumpna vid alla perifera förlamningar musklerna redan
inom fyra eller fem veckor i betydlig grad, emedan de blivit skilda
från sitt näringsceentrum. Genom musklernas förhållande i detta
avsceende kan man bedöma om någon återgång är möjlig, och man
måste också från första ögonblicket söka att medelst elcktrisk
behandling och massage motarbeta musklernas degeneration.
I motsats mot förlamningen, vars väsen är muskelns oförmåga
att kontrahera sig, består krampens väsen däri, att muskeln utan
eller till och med mot viljan sammandrager sig. Sker denna
sammandragning ihållande under en jämförelsevis lång tid, kallar man
krampen för tonisk; sker den däremot många gånger efter varandra
med korta avbrott, benämens den klonisk. Då förlamningen
kommer till stånd genom att befallningen till kontraktion ej kan nå
fram till muskeln, så uppkommer däremot krampen genom att en
fortsatt retning till sammandragning även mot individens vilja träffar
muskeln.
Kramp förekommer så väl självständig som även såsom
bisymtom vid olika sjukdomar och i varje levnadsålder. Vi se redan barn
i spädaste ålder angripas av häftig klonisk kramp, s. k.
konvulsioner. Många barn äro särdeles benägna för sådan s. k.
reflexkramp. Icke så sällan ser man den uppträda vid utbrottet av en
lunginflammation eller annan sjukdom, men den kan också infinna
sig vid ganska oskyldiga åkommor och då onödigtvis uppskrämma
nemmets omgivning.
Vad de olika slagen av kramp angår, så förekommer tonisk kramp
i form av under timmar eller dagar varande muskelsammandragning
vid stelkramp (tetanus) och svåra fall av hysteri; de kloniska
formerna förekomma i olika grader från finaste muskeldarrningar till
svåra epileptiska anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
