Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nervsjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDVÄRK 197
hvudsäte för smärtan, och för det mesta förlägges denna också i
pann- eller ögontrakten. Dock förekommer det, att smärtan ena
gången kännes i högra och en annan gång i vänstra sidan av
huvudet. Starkare tryck på huvudet med händerna eller en stadigt
ombunden duk verkar ej sällan välgörande.
Utpräglade magrubbningar äro det andra symtomet vid migrän;
illamående, kväljningar och kräkningar; ibland kommer kräkningen
först mot anfallets slut. Ej sällan känner den sjuke en påfallande
sur smak på det uppkräkta, beroende på en förökad avsöndring av
magsaft. Vanligen varar anfallet dagen över; de sjuke hava en
påfallande känslighet för alla yttre intryck, vilka pläga öka smärtorna,
t. ex. buller, ljus o. s. v. Nästa morgon vakna de dock i regeln
fullt återställda. Ej sällan visa sig under anfallet tydliga rubbningar
i kärlnervernas verksamhet, så att huden å den angripna halvan av
huvudet är blek eller rodnad i förhållande till den andra.
Migränen är alltid en mycket kronisk sjukdom, vid vilken de
sjuka slutligen måste vänja sig. Den trösten återstår, att sjukdomen
vid högre ålder plägar försvinna av sig själv. Någon särskild fara
innebär ej lidandet. För »äkta migrän» är till skillnad från mera
ordinär »huvudvärk» karaktäristiskt framför allt: ärftligheten,
sjukdomens början i ungdomen, det utpräglat häftiga uppträdandet,
de åtföljande kräkningarna och ibland det omnämnda »flimmersko:
tomet».
Många av migrän lidande ha förgäves provat alla möjliga medel
och slutligen uppgivit all egentlig behandling av sin sjukdom. Då
anfallet kommit, draga de sig tillbaka på sitt rum, draga ned
rullgardinerna, förtära ingenting utom möjligen litet te, kolsyrat vatten,
isstycken eller dylikt, lägga ett kallt omslag omkring huvudet, för
söka kanske ett fotbad och avvakta för övrigt i lugn, att anfallet
skall hava sin övergång. I själva verket äro också de medel, som
användas mot anfallet, tämligen osäkra. Ibland hjälpa de, men
ofta lämna de en också i sticket, i synnerhet då patienten hunnit
vänja sig vid dem. Särskilt bör framhållas, att narkotiska
(bedövande) medel såsom morfin, kloral o. s. v. böra undvikas, emedan de
vanligen ej hjälpa och emedan deras upprepade bruk såsom bekant
medför stora faror.
Av stor vikt är en allmänt hygienisk och stärkande behandling
av den sjuke. Vistelse vid havet eller på landet, kallvattenkurer
järnmedel o. d. äro att rekommendera i förening med en kraftig
63 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
