Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNSJUKDOMAR
tn
—
IX
Allmän fortskridande förlamning
(Paralysie générale, progressiv paralysi)
Paralysie générale är en sjukdom, som visst icke är ovanlig och
som särskilt utväljer sina offer inom de s. k. bildade klasserna.
Sjukdomen står, liksom det förut beskrivna ryggmärgslidandet
(tabes dorsalis), i samband med en om också många år förut ådragen
syfilitisk smitta och visar även för övrigt många överensstämmelser
med nämnda sjukdom. I övrigt synes sjukdomens utveckling
gynnas genom Överansträngning av hjärnan genom andligt arbete,
genom djupare och långvariga sorger och bekymmer, genom ett
utsvävande liv med alkoholmissbruk och nattvak samt slutligen
genom yttre skador, såsom stötar och slag i huvudet o. s. v.
Såsom vi härav kunna förstå, förekommer sjukdomen oftare hos män
inom de bildade klasserna än hos kvinnor och inom de lägre
folkklasserna. Sjukdomen är allmännast under 30:e—50:e levnadsåret:
dess början sker ofta så långsamt och småningom, att en bestämd
tidpunkt för denna nästan aldrig kan uppgivas.
Sjukdomens första symtom på själslivets område bestå vanligen
i en småningom inträdande förändring av den sjukes lynne och
hela väsen, nästan alltid visande sig såsom en nedsättning och
försvagning av hans själsförmögenheter. Han blir alltmer obenägen
för och oförmögen till andligt arbete. Den sjuke blir på många
sätt förändrad i avseende på sitt uppträdande; en person, som förr
kanske varit särdeles fin och taktfull, blir taktlös, oanständig,
skadar genom excesser sitt och sin familjs rykte. Samtidigt blir han
nervös och sover dåligt. Intelligensen avtager småningom,
omdömesförmågan sjunker, varje andligt arbete blir försvårat, förmågan
att räkna förminskas och en påfallande minnesslöhet uppträder, så
att den sjuke ej kan uppgiva dag, månad eller ens år. De sjuka
förlora småningom allt intresse och initiativ och leva snart nästan
endast för sina vegetativa funktioner, i synnerhet sin ofta mycket
goda aptit, vars tillfredsställande plägar vara en av deras
huvudomsorger. Ibland göra sig, i synnerhet vissa tider, verkliga
vanföreställningar gällande, oftast yttrande sig i s. k. storhetsidéer. Den
sjuke anser sig t. ex. för omätligt rik, tror sig vara konung, kejsare,
gud 0o. s. v., tilltror sig allt, är utomordentligt nöjd med sin hälsa.
sin styrka o. s. v. Mera sällan har den sjuke nedstämda,
melankoliska vanidéer, t. ex. anser sig invärtes förstörd, förgiftad, tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
