Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögats sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKELNING . 573
har sitt centrum, nämligen i bakre delen av hjärnan (nackloben),
hava blindhet till följd (»själsblindhet»).
Hemeralopi eller nattblindhet kallas det egendomliga förhållande,
att den sjuke under fullt dagsljus, då näthinnan träffas av ljusstarka
bilder, ser bra, men vid skymningens inbrott eller svagare
belysning, t. ex. då ridån går upp på en teater och belysningen i
salongen dämpas, ser ingenting eller åtminstone betydligt sämre. Detta
kan ha sin orsak i grumlingar i linsen eller hornhinnan, belägna i
omkretsen men lämnande mitten fri, varför grumlingarna vid skarpt
ljus, då pupillen är liten och sammandragen, ej genera, men vid
vidgad pupill betydligt störa synen. Sjukdomen kan också ha sin
orsak i själva näthinnan och förekommer såsom självständig
sjukdom ibland hos försvagade personer i dåligt näringstillstånd (t. ex.
fängelserna i forna tider) och hos svaga barn.
Med kraftig kost och skydd för ögonen mot ljus går den
sistnämnda formen rätt snart till hälsa.
Färgblindheten är en abnormitet, vid vilken inga synbara
förändringar i ögat kunna upptäckas. Den förekommer mera hos män
än hos kvinnor och går i arv på ett egendomligt sätt, nämligen
från fader till dotterson, med överhoppahde således av ett led;
sönerna till en färgblind bliva därför vanligen ej färgblinda, ej heller
döttrarna, men däremot dottersönerna. Det är huvudsakligen den
svenske läkaren professor Fritiof Holmgrens förtjänst att ha
infört en tämligen tillförlitlig metod att undersöka färgsinnet, vilket ju
har stor betydelse i synnerhet för järnvägstjänstemän, sjömän m. fl.,
vilka måste kunna till allmänhetens säkerhet skilja t. ex. de röda
lyktorna från de gröna, en sak, som den färgblinde ofta ej kan. På
grund av långvarig vana kan dock den färgblinde ofta gissa rätt på
färgernas namn, då bedömande dem efter ljusstyrkan. Väljer mån,
såsom vid det Holmgrenska provet sker, nyanser av olika färger
men med samma ljusstyrka, blir den färgblinde osäker och gör
misstag. Själv har han ofta ej haft en aning om sitt lyte.
Skelning (vindögdhet, strabism)
Människans båda ögon äro på ett underbart sätt samordnade med
varandra. Vart man riktar blicken, om nära, om fjärran, om rakt
fram, om åt sidorna, följas ögonen noga åt och ställa sig med
finaste precision så, att de båda näthinnebilderna av det betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
