Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några viktiga kirurgiska sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s3
Tappning av urinblåsan
Vid vissa tillfällen, då urinstämma (omöjlighet att kasta urinen)
uppstått och urineringen ej på annat sätt kan komma i gång, är
det nödvändigt att med instrument tömma urinblåsan, katetrisering.
Detta är ingalunda en så enkel och ofarlig sak, som kanske mången
föreställer sig...
Det rent mekaniska förfaringssättet är ofta rätt enkelt men faran
är, att man vid instrumentets införande också kan införa farliga
ämnen (bakterier) och därigenom förorsaka svår blåskatarr, ej
sällan kanske hos förut dåliga patienter ledande till döden.
Tappningen måste därför ske med de största och noggrannaste aseptiska
försiktighetsmått: väl rengjorda instrument, händer och
urinrörsmynning. Samma regler måste iakttagas då det gäller sondering.
Ehuru sondering och katetrisering måste verkställas av läkaren
eller åtminstone en med saken fullt förtrogen person för att ej göra
mera skada än gagn vilja vi här meddela ett par figurer, som visa
sättet för sonders och katetrars införande i blåsan. Med sond menar
man en solid metallstav, som införes för att undersöka eller för att
utvidga kanalen. Med kateter menar man ett ihåligt instrument (rör)
av samma form, vilket införes för att tömma eller skölja urinblåsan.
Den s. k. prostatismen, eller prostatahypotrofien, en åkomma
som ej sällan förekommer hos gubbar, består i att prostatakörteln
börjar förstoras och allt mera lägga sig i vägen för urinrörets
öppning in i blåsan, varigenom hinder uppkommer vid urineringen.
Vid denna sjukdom (som icke har något med dröppel att göra)
måste i senare stadier patienten alltid tappas medelst kateter för att
bliva av med sin urin, och detta får då ej sällan överlämnas åt
någon av den sjukes omgivning; denne bör då hava klart för sig
både metoden och farorna samt veta att akta sig för dessa senare.
Våra figurer å sid. 674 o. 675 visa bäst huru vid tappningen tillgår.
Bensår
Svårläkliga sår å underbenen äro, som var man vet, mycket
van
higa, och otaliga äro de mer eller mindre oskadliga »smörjor» och
medel som bland folket försökas mot denna åkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
