Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första hjälpen vid olycksfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798 FÖRSTA HJÄLPEN VID OLYCKSFALL
ull, linne, näsdukar o. d., så att de ej trycka. Denna underbäddning
av skenorna bör göras så, att intet tryck utvecklas på själva
bruttstället.
Vid transport å bår eller i vagn bör den skadade övervakas och
placeras, så att han ej utsättes för stötar. Vid den sjukes
upplyftande böra helst flera personer medverka. En särskild person under
stöder därvid den skadade lemmen.
Vid inriktning i normalt läge av ett benbrott, som visar
missställning, bör man iakttaga stor varsamhet. En dragning : lemmen
mned motdragning å den åt bålen vettande delen är ofta nödvändig.
Under läkningen, sedan ett definitivt förband av läkaren anlagts,
plägar man å sjukhusen använda permanent dragning genom
tyngders anbringande för att motverka den förkortning av det brutna
benet, som genom musklernas dragning gärna vill utveckla sig.
Brott å underbenet inriktas genom att en person drager i den
skadades fot, en annan åstadkommer motdrag å ’"låret, under det
att en tredje understödjer brottstället. Den som drager i foten
tillser, att vid stödjeförbandets anläggande foten står i rät vinkel mot
underbenet och att den skadades stortå, knäskål och främre, övre
höftbenskant äro i en rät linje. Spjälorna fästas ovanför knät och
omkring fotleden.
Vid lårbensbrott är det ganska svårt att få de bägge benändarna
i rätt ställning till varandra; till följd av musklernas tjocklek å låret
är brottstyckenas läge svårt att kontrollera. Genom musklernas
dragning vill gärna den övre lårbensstumpen förskjuta sig framåt
och utåt. Man kan motverka denna misställning genom att vid
spjälkningen av benet lägga något föremål, t. ex. sammanrullade
klädespersedlar, i knävecket, så att benet blir trubbvinkligt böjt i
knäleden. Underbenets tyngd verkar härvid också utjämnande på
den genom musklernas dragning betingade förkortningen av benet
med tendens hos benstumparna att skjuta förbi varandra. Noga
tillses att tåspetsen å det sjuka benet är riktad rätt uppåt.
Brott å lårbenshalsen hos gamla äro mycket svårläkta.
Vid brott å överarmen spjälas armen med rätvinklig böjning av
underarmen. Armen bäres i bindel (mitella), men denna får ej vara
för kort, ty underarmens tyngd bör tjäna till att motverka
förkortning av överarmen vid läkningen.
Vid brott å underarmen böjes armen vid spjälförbandets
anläggande likaledes i rät vinkel, varvid underarmens båda benpipor böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
