Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
rich, fick ofta Emilia följa med, och då var det alltid hon
som skulle uträtta ärendet. En dag, då hon af sådan
anledning kom, satt fru Emmerich och läste med sin dotter
Julie, som var ett par år äldre är Emilia, och bad denna
sitta ned och vänta tills de slutat läsningen. Men detta
kostade på — det lät. så fasligt tråkigt; och så glömde hon
på köpet hela ärendet, som nu fick framföras af Anna, den
pålitliga trotjenarinnan, som varit flera år i slägten och
var en systerdotter till fru Lindskölds amma, mor Maja,
som bodde i grannskapet af Forsvik, sedan hon blifvit
enka efter trädgårdsmästaren.
Vid hemkomsten frågade Emilia: "skall jag läsa så der
som Julie, mamma? Det vill jag inle."
"Men om mamma vill?" genmälte modren.
"Ja, då" svarade hon med en från det lilla hjertat
gående suck. — Men fru Lindsköld tänkte: det får väl
vara så länge.
[Några månader derefter blefvo de bjudna till
Emmerichs, till afsked, innan de flyttade åt landet. En af
sällskapet — hvilket var temligen stort — framtog en nyss
utkommen bok, hvaruti stod ett mycket vackert poem, som
alla Önskade hora föreläsas;. men af hvem? Ingen erbjöd
sig. Då sade fru Emmerich till sin man: "Skola vi
låta-Julie läsa det?"
, "Hvad tänker du på?" svarade han. "Rätt gerna,
om ni vore ensamma; men intet barnpjoller i sällskap.
Snarare då Albert," — en något äldre broder till Julie.
Men fru Emmerich var enträgen, och slutligen blef
det afgjordt att Julie, ehuru visst något till hennes
förskräckelse och ej utan ett vackert företal af mamma om
påräknadt öfverseende för all ofullkomlighet, skulle blifva
den föreläsande.
Med blossande kinder, darrande röst och utspärrade
fingrar på högra handen (att peka kunde nu ej gå an)
begynte läsningen; men allt efter som den fortgick, blef
den bättre, tydligare, lugnare, och till slut verkligen bra.
utom * då hon trodde sig ej läsa rätt, emedan hon ej
förstod innehållet, och då det blef ett litet uppehåll och
frågande blickar till mamma, hvilka besvarades med tecken
att ej vidare tanka derpå för tillfället. Slutet blef att alla
voro mycket belåtna med läsningen, men ingen så som
pappa, för hvilken detta, var en verklig öfverraskning, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
