Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
spetakel," skrek hon till; "menar han ja’har tid med tocke
der tokeri?" och så skulle hon ställa sig mycket ond;
men det var nu så att Rudolf fick göra hvad han ville,
utan att någon, blef ond på honom, emedan han var så glad
och godlynt och alltid gaf hederlig ersättning för sina
tilltag; och så fortsatte hon lugnt att rensa utan både bänk
och förkläde. Nu lades förklädet skyndsamt på bänken,
derofvanpå tre högar äpplen, jemte de vackraste blommor
de i hast kunde finna, och sedan stora löfqvistar söm skylde
öfver alltsammans, och de hunno just att blifva färdiga
härmed, innan Emilia kom springande.
"Ja, nu är det slut," sade Eritz,. under det han och
Rudolf med god smak åto på hvar sitt äpple. Emilia blef
gråtfärdig,, och ville åtminstone hafva aldrig så litet med.
"Nej, nu är det jemt slut," sade Rudolf, "om ej Eritz
kan trolla fram något, såsom han ibland kan." Så svängde
han om med henne några slag, under det Eritz tog bort
betäckningen och trollkonsten var gjord, hvarefter tvenne
händer vördnadsfullt räcktes henne och hon fördes fram till
det förtrollade bordet. Sådan förtjusning det sedan blef hos
alla tre, — ej minst hos gossarne, då Emilias ögon tårades
af glädje och tacksamhet och hon flög dem om halsen och
kysste dem, så att Eritz alldeles kom af sig med det tal
han velat hålla och endast kunde säga: "söta Emilia, nu får
du välja, du." Derefter lades den valda högen i en korg,
för att bäras på en stång, och taget hem anträddes, med
korgen i spetsen, och derefter dess egarinna, under det alla
af hjertans grund sjöngo en marsch, just ej så alldeles i
samma tonart. Vid ankomsten på gården mötte de pappa,
som ej kunde begripa hvad som var på färde; men så
sprang Rudolf fram och tog pappas käpp samt
fästade-derpå den röda näsduken, för att pappa skulle gå förut
med fanan. Att pappa skulle bli ond på Rudolf, kom
aldrig i fråga, och så tågade de upp i procession, till allmän
förvåning och munterhet. Sedan detta var väl bestäldt,
sprang Rudolf bort och tog bänken och förklädet, knöt
detta artigt sjelf på G-reta, bockade sig och bad om ursäkt,
bedjande henne sitta ned på bänken, då han i hennes
förkläde lade hälften af sin andel af äpplena.
På detta sätt försvann sommaren under lekar och
löjen, mellan hvilka Emilia ändock fann tillräckligt
mellanstunder för sin läsning. Snart inträffade mammas födel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
