Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
på hur godt jag har det, och prisar Gud för det och för
det jag aldrig haft någon stor olycka, — utom när min gubbe
dog; men si det knep, det" (en tår tillrade utför det
skrynkliga anletet). "Aldrig trodde jag, att jag skulle bli
men-. niska mer i min bedröfvelse, jag tyckte jag var alldeles
: ensam i verlden; men. si baraste man rigtigt sätter åt med
vår Herre, så är det som han kommer till en och både
tuktar och tröstar, ja drar en opp ur eländets dy, der
t en tyckt sig legat ;•’ men si då får en en så’n kärlek till
honom, — ja näst värre än till gubben, så en hvarken
natt eller dag kan vara skild från honom — stackare
de som det ä, och si nu är jag då aldrig ensam; men
det är allt den stora bedröfvelsen, som pinat fram detta,
och derför får jag väl vara tacksam för den med. JSTej
vars, jag är så gläder i min stuga, och slipper höra mycket
dumt prat, som de ha i väla; bara Ingrid kommer ibland
och talar om koa och kalfven och fårkräka, och jag talar
om mina snälla kycklingar, och det vet jag vår Herre icke
misstycker .. . Men hvad gjorde jag af äggkorgen ? Måntro
jag satten i skogen, för jag satt och hvilade mig
flera-gånger? Jag ville bjuda nådig frun ett halft tjog ägg,
- stora och ny värpta, jag tyckte kontant jag hade dem,
då jag kom opp på gården, men så kom småherrskapet
och gjorde mig litet yr i hufvudet."
Su kom Emilia springande med korgen, som hon tagit • •
och satt undan, då den var nära att blifva omstjelpt vid
helsningarne, gick upp i köket och tömde ut äggena, sprang
.’ sedan ned i sin trägård, tog upp all spenat, som var
färdig, och lade i korgen; men som hon ej ville, att Maja
skulle se det, rådde Anna henne att lägga agnarne, som
äggen legat uti, ofvanpå. "Se här är nu korgen igen,"
sade hon, "jag lade tillbaka agnarna, de kunna behöfvas
en annan gång; nu får mamma betala äggen!"
"Bevara mig derifrån," sade gumman, "det vore mig
en riktig bedröfvelse, — nådig frun är nog så gemen och
tar emot dem af gamla Maja." .
"Ja, tack, tack; bara inte Maja sjelf blir utan."
♦ "Ah nog har jag ägg ändå åt småherrskapet, när de
komma; och mjölken hemta de väl som vanligt sjelfva till
pannkakorna."
"Ack ja," ropade alla, i korus.
Hemlif j)å landet. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
