Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
som hon varit van vid mycken yttre verksamhet, i trädgård,
kök och allt som till ett landthushåll hörer, hvaruti hon
både var skicklig och hade med lust och glädje deltagit
alltsedan sin barndom, blef hon nu under detta stilla och
overksamma lif försoffad, dyster, misstänksam, och — hvad
som var värst af allt — fullkomligt öfvertygad om sin
mans långt ifrån odelade, tvärtom alldeles bristande kärlek.
Sedan hon länge lidit häraf, ville hon åter försöka att repa
mod och deltaga i åtskilligt; men det var ej lätt att göra
början, ty de, som en gång blifvit de styrande, voro henne
öfvermäktiga. Då hon kom i köket, sade den falska
kokerskan så vackert: "inte ska nådi frun, som är så klen,
befatta sig med hushållsbestyr; det är att nog göra att hålla
sällskap med barnen och främmande, som så ofta komma;
det andra skall nog gå som det gått förut." Och så fick
hon åter en känsla af sin okunnighet, och kröp åter in i
sitt skal, i sin ensamhet, så mycket möjligt var. "Men,"
tänkte hon, "jag skall ändå på något sätt söka afhjelpa mina
brister.". Då skaffade hon sig böcker att läsa, hvilket var
henne lätt, då ingenting sparades af öfversten för att uppfylla
hennes önskningar. I detta senare afseende hade hon
verkligen så allting i öfverflöd, att hon många gånger med*
vemod tänkte: "ack, om mina föräldrar blott hade någon
ringa del af allt mitt goda! — "Dock," kunde hon tillägga,
"de hafva frihet och glädje i sin fattigdom!" —Så
sysselsatte hon sig allt mèr och mer med läsning, i sådana
ämnen, som hon ofta under umgängeslifvet kommit i
förlägenhet för — ifrån och med religion och politik till den finare
matlagningen; men med allt detta var det ändå som om
hon aftynade och sammankrympte till både kropp och själ.
På detta sätt fortfor det, tills hon en gång, ja ett par
gånger tyckte sig finna liksom en stråle af ljus, hon visste ej
hur det var, hos sin man — en blick mera inifrån än
vanligt; då ville hon åter lefva upp; men hon fördunklade
straxt sjelf denna ljusning genom att kasta ett moln öfver
hvad hon ansåg och kallade för en blott hägring. Det var
likväl icke något misstag: det var en verklig solstråle!
Öfverstens sorg öfver hans förra fru hade börjat förgå
med tiden; han nästan började finna, att den låg mindre
djupt än han kunnat föreställa sig. "Constance hade nog
sina små kapriser ibland och ville allt vara litet
sjelfrådande, — aldrig Maria. Det var en lycka, att vi för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
