Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
brodden hade uppspirat och knoppen svällde i den skönaste
rodnad. Ja, Marias hela själ hade liksom svällt ut öfver det
kroppsliga; det var så mycket, mycket, som legat qväf dt och
i dvala, och som nu i en hast utvecklade sig. Hon tycktes
ordentligt ha växt äfven till kroppen och blifvit längre än
förut, ja helt rak och ståtlig i sin hållning. Man tyckte
att hon blifvit vacker — i synnerhet öfversten, som kallade
henne för sin himlasyn med de två blixtrande stjernorna,
hvarifrån själen utstrålade.
Men, för att återkomma till jorden, så påtänktes nu
flera husliga förändringar. I anledning deraf gick Maria
en dag för att tala vid sin man, då hon just i dörren mötte
honom, som kom för att säga adjö, innan han gick bort
på en sammankomst. Han kysste henne ömt på pannan
och ville gå vidare, men, vändande sig om, frågade han,
om det kanske var något hon ville.
"Ah, nej, sade hon, det får väl vara-, jag hade glömt
sammankomsten."
"Ja, men jag hade ämnat mig först göra ett besök,
och dermed kan gerna anstå, om du har något att tala
om." Och så lade han bort hatten och satte sig bredvid
henne i soffan samt bad henne säga hvad som låge henne
på’hjertat.
"Jo, jag ville gerna föreslå några förändringar i huset,
förafskeda några tjenare och komma sjelf i en ledigare och
behagligare ställning. Det är i synnerhet Kristine . .."
"Henne tål jag icke," sade öfversten.4*
"Johnson kan jag ej sätta i fråga; jag vet, hur
mycket du värderar honom."’
"Värderat, ja, men nu tycker jag ej alls om honom."
Och så började Maria utveckla åtskilliga husliga projekter,
men hastigt afbröt hon sig, kastande en blick på sin man,
med de orden: "jag tror du ej alls hör på mig?"
"Jo," svarade han och reste sig upp med en
vördnadsfull bugning, "som en underlydande hör på sin
förman, pligtskyldigast och färdig att utföra allt hvad han får
order till, om han ock ej begriper ett ord deraf. Om tiden
medgåfve, skulle jag nu genast afskeda Jonsson, jag ser
gerna att hela bataljonen utstrykes ur rullorna och att"
(skämtsamt bockande sig ånyo för frun) "generalen uppgör
ett alldeles nytt reglemente, som jag såsom förste
underlydande oinskränkt underkastar mig, med våda af allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
