Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
■’Jag skall gå ut till honom," sade Maria.
"Ja, men icke ensam,"’ invände^ Charlotte.
det är väl ej så farligt," menade Maria.
"Jag vill gå på något afstånd, och ropar väl på kusken,
om jag märker något misstänkt — ledsamt att ej öfversten
är hemma," sade Charlotte och intog sin observerande
ställning.
Då Maria kom ut, rätade karlen på sig, öppnade sin
trasiga rock, under hvilken han var visserligen tarfligt,
men snyggt klädd, aftog lösskägg och polisonger och
fixerade henne med sina skarpa, klara ögon. "’Har jag någon
förhoppning?" frågade han blott.
"Ah, hur är det nu fatt med Johnson?" sade Maria;
ty hon såg genast att det var han, ehuru han hade blifvit
något fet och sig olik.
"Jo, gudskelof, mycket bra,"’ svarade han, "om
jag-blott kunde vinna det mål, jag så mycket sträfvat för."
"Få se," sade Maria, "men stå nu ej här längre, utan
gå utanför köksdörren." Hon kom i bryderi, hur hon skulle
bete sig, och meddelade sig derom med Charlotte; men
ödet hjelpte henne ur förlägenheten. Öfversten kom i
detsamma hem och råkade karlen på gården samt frågade
barskt hvad han ville.
"Jag söker tjenst som trädgårds ..."
"$ej, vi behöfva ingen, adjö," sade öfversten helt
kort. Emellertid1 kunde han ej undgå att betrakta honom
från topp till tå, och då han kom in till Maria, sade han:
"det är ett stycke främmande karl derute, — jag afvisade
honom, men ändå står han qvar — jag begriper ej hvad
det är för en synvilla, att han hade just som ett tycke af
Johnson."
"Kors, tyckte du det?" sade Maria, "det kunde väl
ej vara han?"
"Hur kan du tänka något sådant? — han med det
spetsiga, magra utseendet, så rak och ståtlig att han
kunnat pryda hvilket regemente som helst, hvarför jag ock
roade mig att lära honom räta sig och helsa på
militäriskt sätt. Nej, det här är någon helt annan, kanske
en skälm, och bör straxt aflägsnas, — det är väl bäst jag
gör det sjelf. — Men," tillade öfversten, "det kunde icke
skada att språka litet med honom och taga litet reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
