Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
och att, hvad hon ej hade någon synnerlig håg för, kunde
få uppskjutas tills hon framdeles bättre lärde inse nyttan
deraf, då det nog skulle gå af sig sjelf. Ej mer än ett
främmande språk lärde hon mera fullständigt, och det blef
tyskan *, af engelskan och franskan inhemtade hon blott de
första grunderna; ty meningen var icke att hennes
undervisning skulle anses slutad med pensionen, utan att det
bästa skulle komma efteråt, nemligen det hon skulle lära
sig sjelf. Hufvudsaken vore derför att få håg och kraft
till sjelfarbete, hvilket oftast blir fallet, då man ej i
barndomen tvingas till mycken läsning af vare sig det blott
lätta och roliga slaget — främst deribland den så
demoraliserande romanlitteraturen — eller ock sådant som är
motbjudande för de naturliga anlagen. N
Då Emilia icke hade någon framstående fallenhet för
musik, gaf blott mamma henne deruti ibland några
lektioner, på det hon icke skulle vara alldeles okunnig. Hvad
religionsundervisningen beträffar, skulle mången kanske
tycka att man lade alltför liten vigt på detta ämne; men
tvärtom, just emedan fru Lindsköld lade så mycken vigt
derpå, trodde hon att deraf borde i barndomen hellre läsas
för litet, än för mycket, och att innan barn hunnit till en
sådan ålder och förståndsutveckling, ättade kunna tränga
något till djupet, de icke skulle öfverhopas med lexor,
utnötta talesätt och tanklösa böner — detta utanverk, som
sedan lägger ett så stort hinder i vägen för en sann
religiositets inträngande i själ och hjerta-, — en åsigt som
fullkomligt delades af hennes man. Deremot om Emilia,
som oftast fick följa mamma till kyrkan, fästade sig vid
något i predikan eller eljest hörde något, som hon ej
förstod, så var alltid mamma till hands för att förklara och
uttyda det för henne (sådan bör mamma vara!). ]Nu hade
hon en dag vid hemkomsten från kyrkan många frågoratt
göra, af hvilka en del endast kunde besvaras med: "du skall
framdeles bättre förstå det," —hvilket emellertid gaf henne
anledning till mycket begrundande efteråt. De följande
dagarne var hon mycket allvarsam, skrattade ej som
vanligt med syskonen, drog på sin höjd litet på munnen, och
gick ut, om munterheten blef för högljudd. Eritz frågade
flera gånger, om hon fått munlås, och gycklade med henne,
så att hon till slut beklagade sig för mamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
