Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
inre-, men sitt glada lynne bibehöll hon icke dess mindre
fullkomligt.
Emilias vänskap för Julie hade mer och mer tilltagit.
Båda flickorna voro ofta tillsammans, och detta sällskap
var för Emilia mycket nyttigt. En dag, då hon var hos
Julie, fick hon se Arndts morgonröster, som hon med
begärlighet läste uti och vid bortgåendet bad att få taga med
sig på några dagar. Hon prisade boken för modren, som
äfven instämde deruti, och uttryckte sin önskan att äga
den.
"Kanske du kan få låna den litet längre?" frågade
modren.
"Nej, det vill jag ej," svarade Emilia, "ty jag vet att
Julie läser uti den hvarje morgon."
Detta hörde herr Lindsköld, och som han just stod i
begrepp att gå ut i staden, begagnade han tillfället att
köpa hem boken åt Emilia, men ville dock ej lemna den,
utan att först meddela sig med modren. Den senare
yttrade sin belåtenhet med boken, men önskade att gåfvan
deraf skulle uppskjutas ännu ett par eller tre veckor. "Hon
får sakna och längta efter den så länge," tillade fru
Lindsköld, enligt sitt vanliga sätt att gå tillväga i sådana saker.
Emellertid kom det smärtsamma ögonblicket för
afskedstagandet från pensionen. Der förekommo, som vanligt,
ömma scener med hvar och en af kamraterna, och Emilia
var mycket rörd under några dagar; men på det hela
måtte det hafva varit något temligen ytligt uti denna
saknad, som endast i fråga om ett par af kamraterna hade
någon varaktighet. Hon tänkte nu blott på nöjet att få
åter komma ut till Eorsvik, och att der få träffa Julie,
äfvensom faster Amanda, som Jion höll så mycket af; äfven
farbror och’ Albert skulle senare komma dit på några dagar.
Sedan de väl voro utflyttade, fick hon mycket att tänka
på, hur hon skulle ställa med sina studier hvilka hon fick
ordna helt och hållet efter eget godtycke. Det gladde fru
Lindsköld innerligt att se henne hafva håg och lust för
nästan alla de ämnen, hon påbörjat, och hon kunde så
mycket hellre inskränka sig att blott gifva goda råd
för fortsättningen af det redan började. Så hade Emilia
beslutat att, med blott någon liten handledning af mamma,
sjelf lära sig franska, i hvilket språk hon ännu ej gjort
synnerliga framsteg. Stor var hennes önskan att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
