Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
"Hennes barn!" sade herr Lindsköld, nästan litet
förtretad, och tog papperet ifrån öfversten samt satte sig sjelf
ned att skrifva, efter den anvisning han erhållit.
"Nu går jag under tiden in till flickorna," sade
öfversten, "och kommer sedan och tar brefvet med mig på
posten." Derpå gick han in till Emilia och omtalade hela
förloppet. Hon blef så glad, att hon velat flyga honom
om halsen, — honom, som hon betraktade nästan som en
annan far.
o
Återkommen sade öfversten, att han blifvit qvarbjuden
till middagen-, och måltiden gjordes så glad som möjligt —
man talade om allt annat än ämnet för dagen, ty detta var
nu en gång för alla afgjordt.
Efter ett par dagars vistande i huset var Ida redan
sa inne i alla husets förhållanden, att hon trodde sig om
att kunna styra för allt, hvilket nu var hennes innerliga
önskan-, ty det föreföll henne som Emilia behöfde endast
ligga och hvila. Emilia å sin sida tyckte sig med
förtroende kunna begagna sig af detta anbud; och så blef det.
Med Idas goda sätt gick det ock utmärkt bra. Helena var
äfven medgörlig, såsom hon riktigt kunde, då hon ville,
och nu ville hon det verkligen-, — det var ju hennes
pröfvotid. Emilia ansåg emellertid ännu denna omstamning
endast såsom en bedräglig hägring, och fruktade att det
gamla vanliga nog skulle en vacker dag återkomma, samt
var i följd deraf glad att hafva så liten beröring med henne
som möjligt. Emilia såg i sjelfva verket nu allting i mörka
färger, — ja, hade nästan uppgifvit all förhoppning om
lugn och glädje i denna verlden.
Ida, som så väl förstod att behandla barn, tog Agnes
in till sig om nätterna, så att Emilia nu fick helt och hållet
frigöra sig från all den öfverdrifna omtanke om Agnes,
fadren, hushållet, som förut hvarken natt eller dag lemnat
henne någon ro. Så kom Emilia ur den nervösa spänning,
hvaruti hon så länge’lefvat-, och Gud vet, hvad det blifvit
af henne, om någon brytning i det fallet ej inträffat. Men,
såsom det ofta under dylika omständigheter händer, nu
blef hon verkligt sjuk — till kroppen, på hvars bekostnad
hennes själskraft hittills hållit henne uppe. Hur det var,
kunde hon ej beskrifva-, var sängliggande en dag, men
satt sedan alltjemnt i soffhörnet svag och klen, med något
litet handarbete till sysselsättning, och alltid tårfyllda ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
