Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Tjugonionde kapitlet,
Dagen derpå kom Alfred på bestämd tid och mötte i
dörren herr ’Lindsköld, som stod \ begrepp att gå ut. "Jag
får då träffa min Emilia?"
"Ja, din Emilia," svarade herr Lindsköld med en så
vemodig stämma, att den länge genljöd i Alfreds öron.
"Men, hvarför gå bort?" frågade Alfred. "Stanna qvar
och hjelp oss i våra rådslag." Men han runkade blott
på hufvudet och gick, — gick in till Emilia och omtalade
att Alfred var kommen.
"Men kom då och hjelp oss med goda råd, som vi så
väl behöfva!"
"Få se ... om det behöfves ... adjö nu så länge!"
Och så gick han, lemnande de unga älskande för sig sjelfva.
Med allvar och djupt lugn inträdde Emilia i rummet.
Alfred mottog henne i sina öppna armar, blott sägande:
"Min Emilia! ... Och ändock/*’ tillade han, "är du det ej
fullkomligt — jag har ändock en rival."’
"Hvad säger du — en rival?"
"Ja, och till på köpet en, som jag vill att du skall
lemna en del af ditt hjerta."
"Hvad vill det säga? Yrar du?"
"E"ej," (seende henne djupt i ögat) "du har en fader,
som . .. "
"O! Alfred, du väcker mig till eftertanke. . . Ack jag
har ej rigtigt tänkt mig in uti. .. Och det är du som skall
lära mig det! Hvad mamma skulle älskat dig .. . Hon som så
ville bevara mig för afgudar! ... Så lätt jag kan glömma
hennes ord! Ja, vare du, efter ditt löfte, en påminnelse
och ett stöd, då jag stapplar med foten, med tanken, med
känslan, — en ledning på rätta vägen ... till det högsta
målet der ofvan ..."
Härvid hade hon nedsjunkit på soffan, der hon förblef
sittande stum och med uppåtblickande ögon. Alfred, med
armen omslutande henne, xsatt med oafvända blickar, men
hon tycktes ej märka det, fördjupad eller upphöjd som hon
var — ja, "hvad hon tänkte, tyckte hon sig ana, men hvad
hon anar, är blott En som vet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
