Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
"Ja, verkligen," svarade Alfred, och omtalade allt för
honom, äfven om uppskolVet med brölloppet till varen, samt
beklagade sig öfver Emilia.
"Du har orätt, Alfred," genmälte herr Lindsköld, "det
är så vackert och ofta rätt af en qvinna att vara den
uppoffrande." ■ "
"Men "i lust och nöd" heter det, och om vi ej ännu
förklarat det offentligt, kunde vi väl ändå få lof att
iakttaga’det, hvar sin gång till exempel."
"Emilia är uppfostrad af en moder, som var ett
mönster af försakelse och uppoffring, en fin själ, ej lätt att
genomskåda. Hon kunde uti sitt ädla försakande nit
nog narra och föra bakom ljuset! Det skall icke lyckas
för dig, Emilia, att efterfölja henne,’ ty hon hade en man,
som blott förstod att emottaga, utan att ens se eller märka
något, förr än denna ljufva själ redan flytt till all sannings
källa, derifrån jag nu lätt en strimma af ljus i min
blindhet, som endast mångdubblar min sorg, saknad och
sjelfförebråelse. Dock gläder det mig att du liknar henne."
"G-oda pappa," sade Emilia, "säg icke så om min
ofullkomlighet, men väl hoppas jag att kunna vinna
mycket genom att eftersträfva detta mål, fastän jag vet mig
aldrig kunna hinna det."
"JSTu kan du väl veta, Alfred," tillade herr Lindsköld,
"huru detta ändrade beslut är en glädje för-mitt hjerta;
men på något sätt vill jag erkänna denna uppoffring.
Måtte du anse mitt hus så mycket som möjligt för ett hem!
Du har långt både till ditt kontor och din bostad; om du
derför vill här tillbringa största delen af någon dag, sama
du ju, för korrespondens eller hvad du behagar, taga detta
kabinett till ditt eget, — eller hur, Emilia, vet du något
hinder derför?"
"Nej, visst icke, och om sådana funnes, skulle de
snart undanrödjas."
"Blott jag," inföll Alfred, "kunde undanrödja den
fattigdom i uttryck jag känner för att kunna tacka för
all den godhet och hjertlighet jag fått röna och
stundligen röner." Han tog herr Lmdskölds hand och kysste
den aktningsfullt. Med Emilia utbytte han- blott en af
dessa blickar, som de så väl förstodo och som nu kunde
säga allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
