Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trettioåttonde kapitlet.
- Trettionionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga erinrade sig de många glada stunder de haft
tillsammans och bland annat de små fransyska
konversations-cirklarne, som så mycket roat dem, och hvaraf de nu
roade sig med en liten repetition, hvilken uppdagade, att
häradshöfdingen sedan sist gjort betydande framsteg i detta
afseende. Så förgick aftonen gladt och muntert, alla små
moln, som visat sig på horisonten, voro förjagade, och solen
gick ned på en klar, fläckfri himmel.
Trettionionde kapitlet.
Uti denna sakernas nya ställning befann sig nu Emilia
lättare till sinnet och ledigare från omtanke och bestyr
än hon varit de senaste par åren, och hennes håg började
derför att vända sig till studier. Hon framplockade sina
gamla skriföfningar och uppsatser i hvarjehanda ämnen,
för att genomögna dem, hvilket ej skedde utan mycken
rörelse till följd af de erinringar som deraf framkallades.
Synnerligen var detta förhållandet med en öfversättning
till franskan af en liten bok för ungdom, som hon hade
företagit sig såsom en god öfning, men som ingen skulle
få se mer än mamma, som korrigerade den. Ett par blad
voro lemnade okorrigerade, hon fällde några tårar derpå
och bortlade dem så länge. Hon tänkte att hon skulle
hafva glömt bort så mycket, men fann med förundran, då
hon en annan dag återtog boken, för att sjelf försöka att
korrigera det felande, att så icke var, utan att hon snarare
vunnit än förlorat i insigt, så att hon nu kunde vid
Öfversättningen med långt mera smak och böjlighet förena
språkens olika lynnen, utan att rubba grundmeningen. Det
bekräftade, att den som blott har håg och sinne för vetande,
söker och finner sådant helt oförmärkt i alla vrår och
gömslen, och att kunskapsfrön så tidt och ofta och så
mycket framsticka under umgänget med menniskor, att
om man blott, så att säga, gapar med inre och yttre
sinnen, så flyga de nästan in af sig sjelfva •, men gapa måste
man, och ej låta sinnena vara slöa och otillgängliga. Yisst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0165.html
