Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrationde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
"Jag tror inte någon vagn behöfves," sade herr
Lind-skold, "det går ju båtar, och Agnes är ingen rädd stackare
numera."
Agnes förnekade allt sådant öfverljudt, och så tog
herr Lindsköld Rudolf afsides och tillsade honom att
anskaffa en vagn åt farbror och faster samt anmoda dem att
komma till Djurgården ’till middagen. /’Jag bjuder på
alltsammans, och så skall du säga till Helena, att vi ej
komma hem till middagen, men deremot till aftonen hafva
främmande med oss. Tror du Emilia blir missnöjd
härmed?"
"Nej, visst inte, derpå är jag säker." Rudolf
aflägsnade sig högst belåten med detta förtroende, och så blef
det en glad och angenäm dag för alla, sedan det lilla
synbara bekymmer, som uppstigit hos Emilia, blifvit
fullkomligt skingradt genom Rudolfs meddelande. I synnerhet
gladde det alla att se en så oväntad företeelse som att
förslaget till denna lilla förlustelse kommit från herr
Lindsköld sjelf. Under vägen råkade de på en gammal
bekant, löjtnant Stjernborg, som nyss anländt till Stockholm
och som nu äfven blef bjuden att deltaga i sällskapet.
Med stort nöje begagnade han tillfället att förnya
bekantskapen, och frågade skämtande Emilia, med anspelning på
Strömstadsvistelsen, hur det var på Eorsvik, om der fanns
några berg och backar, der han kunde vara henne
be-hjelplig vid promenaderna, "fastän jag förr så sällan fick
den äran, och nu förmodligen ännu mindre."
"Kom blott och helsa på oss," bad herr Lindsköld,
"så får ni på stället afgöra den’ frågan."
Herr Linsköld började nu att med allvar tänka på
ordnandet af sina affärer i stort. Han ville till nästa år,
endast med några särskilda vilkor för sin lifstid,
öfverlemna Eorsvik tiil sina barn, så att Rudolf tills vidare
skulle bli disponent deraf, för att sedan, så fort sig göra
läte, lösa ut sina syskon. Då Alfred fick del häraf, kom
han på ett förslag, som han skyndade att meddela Emilia.
"Hvad säger du," sade han, "om af den del af egendomen
som skulle falla på din lott, vi finge en jordlapp, skog eller
äng, der vi kunde bygga en liten villa för sommaren?"
Detta förslag mottogs naturligtvis med största
förtjusning. "Jag skall straxt tala med pappa härom," sade
Emilia. • .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
