Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
mig som ett träd som fäller bladen och skaffar sig
bark.
Det var som sagt Anders i Bakvången som höll på
gården med sina små grållor och skulle åstad just
som mor kom ut på trappan och ropade an honom.
Hon hade fått hans kvinna med sig och denna var
därinne redan. Ja, då så . . .
Jag kom lyckligt in i stugevärmen och makade
mig så småningom också in i kammaren till de andra
och till de blåblommiga.
Snön snärtade riktigt hemtrevligt på rutorna.
Ja, sjön var så mörk i dag, sade någon av våra,
så den var riktigt svart.
Så, kan en se den här? sade den gesvinte lille
Per Persson på 5:an och i ett vips hän till fönstret.
Där syntes ingenting förstås nu för snön. Men
annars kunde man se en bit av sjön just här i kam-
marfönstret — det var ju en halv mil dit.
Det var nu det med 5:an att han var hög läsare,
men så världsligt kvick i kroppen, att han ständigt
grep sig själv mitt i en rörelse och liksom bet sig i
fingrarna. Sen var han alltid i farten igen efter
ett par minuter, men hans hustru, ljus, lång och
vacker, tystade på honom helt diskret så ofta hon
kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
