Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tro mig inte mer än jämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
lov att komma in i denna andrå förunderliga värld,
där hjärtat, mitt och andras, är som förbytt, och vi
mötas, vänner och fiender, som om vi efter striden
stått upp ifrån de döda och med ofånget sinne se
tillbaka på oss själva och säga: sådana voro vi, tänk
sådana voro vi.
Men en sak måste du veta : du skall icke tro mig
mer än jämnt.
Du vet ju, hur ett panorama kan narra en, och
reta en. Där har man marken, rena rama verkliga
jorden som man kan stå på, och ännu ett litet stycke
törs man ge sig i backen på att det är verkligheten
— men sen? Försumma dig icke med att finna var
gränsen går. Du vet bara det, att jag garanterar
dig ingenting. Icke mig själv ens och alls icke de
andra.
Jag ville se människor, sade jag. Gott, du skall
få se dem. Fast var det egentligen människor jag
längtade efter?
Du skall gå med mig där jag så ofta gått, från
skogen och ner till sjön. Men vad är det jag har att
visa dig under vägen ? Vad är det jag själv ser när
jag går där och alla de gånger jag nu frånvarande
drömmer mig dit? Är det icke märkvärdigt — det
är icke folket jag alltid tänkt på, det är vägarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
