Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
den ene efter den andre och tog farväl Vagnar och
klatschar hörde man från gården. Prosten var rest
för många timmar sedan, men pastorn hade stannat
för att gå hem ...
Låt mig bara tillägga, att när jag skulle gå, stod
Bakvångens skjuts framför dörren. Framtill han själv
och 5:an, baktill båda kvinnorna. De hade samma
väg, ty de voro varandras närmaste grannar i andra
ändan av socknen. Det var Bakvångens skjuts som
hämtade i kväll. Jag hoppade upp bakom baksätet, så-
som skolpojkar kunna göra, och släppte mig av hemma
vid kyrkan. Vad där i vagnen kunde talas om med
enstaka ord, när de båda paren åkte hemåt så där
på natten, är mig omöjligt att veta, men nu på äldre
dar skulle jag icke ogärna velat vara en osynlig
åhörare just där. De fyra voro som ett hjärta och
en själ. Per i 5:an hade väl aldrig haft tid att reflek-
tera över detta sköna förhållande, men Bakvången har
en gång utlåtit sig så här: »Din kvinna och min
kvinna, di är di bästa här finns, och di grannaste me,
och din kvinna ä bäst för dej, och min kvinna ä bäst
för mej, de ä osse bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
