Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
g-ard var, att den ej syntes till. Lite längre borta
lågo några hus och tvålängeställen, vilka nu skeno
vita i eftermiddagssolen. Dem låta vi vara för denna
gången. Spissens trelängegård låg inte i den klungan
utan i närheten av den landsväg som mannarna
kommit ifran, innan de veko in på markvägen; hans
jord sträckte sig mot Bertels till, så att det blev ett
stycke gräns gemensam, och där låg alltså den lott
med tvaradigt korn som Spissen ville åt.
Bertels gård låg så djupt nere i en håla, att
mannarna icke kunde se mer än skorstensröken av
den, förr än de voro inpå. Också var det väl bekant
för oss pojkar, att den gården var den mest insnöade
om vintrarna, och när Bertel kom till kyrkan i de
tider, då snödrivorna hade hopats, välkomnades han
med vänliga förfrågningar, hur han sluppit ut. Sista
gången jag hörde talas om det, var den stora snö-
vintern, som kom i mars månad åttiåtta. Då gick
man rakt från backen över Bertels västra länga som
på jämna marken, och nere i gården voro gångar
grävda genom snön till stalldörren och drängkammaren.
Den våren hade Kistena redan en flicka som kon-
firmerades — och den våren blev också hennes sista,
ty i maj dog hon i lunginflammation. Lika vacker
och glad hade hon varit alla de gångna åren som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
