Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
var blott en s. k. kommunalpipa, inte alls dum för
resten, alnslång med trähuvud och träskaft och ett
böjt hornmunstycke. Många av mannarna hade ett
dussin sådana, kanske två, och vid mannagillen låntes
andra dussin av naboarna. De kallades emellertid
kommunalpipor, och man fick dem hos snickaren, så
många man ville ha.
Men Spissen hade i dag fått for sig, att han
skulle njuta själva stora sjöskumspipan, och hur han
snokade, så fick han tag i den och började smaska
torrt.
»Jag ligger litt till», sade Bertel, »du kan ju
sidda ner därinne och ta dig en rök, till vittnena
kommer.»
»Just så, just så, ligg du.»
Och Spissen drog sig in i stugan med tobaks-
schatullet.
Där stod nu mor Malena. Det blev goddag,
goddag. Malena gick bort och stängde kammardörren
ordentligt till.
Spissen satt på långbänken bakom långbordet,
vid ett av gårdsfönstren. Malena satt på stolen vid
köksdörren och strök med sina gamla fingrar bort
eventuella dammkorn från Simson och lejonet på
kakelugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
