Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Himlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så stryker de svarta tillbaka, slå de nackarna emot
och ta en väldig sats. Jag är inte nog fackman för
att kunna göra nöjaktigt reda för vad som nu följde.
Såsom säkert måste antagas att 5=ans port under ett
ögonblick var platsen för ett högt potenserat liv, men
jag tycker ändå inte det fanns fog för hans tillrop
till 5:an, när denne kom till synes: »Undan, Per, för
nu kommer jag med längan.» Och att han skulle ha
flyttat denna en halv aln längre in på gården, är en
överdrift.
Emellertid är han då så att säga lyckligen kommen
in på gården. Per vill äntligen gå ut och hugga lite
grönfoder och lägga för hästarna, och Per Knutsson
går in i stugan, medan pojken, som han haft med sig
i sätet, stannar vid vagnen. Kristina hade han hälsat
på redan ute på gården efter kalabaliken.
Därinne finner han en karl sittandes vid bordet.
Han kände honom väl. Det var predikantenJordensson.
En stor baddare var han nu bliven, med nytt namn,
runda mjuka axlar och ett ungdomligt fjunigt helskägg,
så att Per Knutsson ovillkorligen kom att tanka pa den
dag han hade den här govännen i kragen. Mannen
var nämligen son till Per Knutssons gamle ryktare
och för några år sen hans tjänstepojke, men senast
hade han varit några år i skräddarlära inne i staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
