Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Himlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i sängen och blev varm över hela kroppen. Denne
Blinkedal 1 Och nu började han minnas. Och så bör-
jade han också lugna sig. Han mindes, när denne
varit där sist och hur konstig Kristina då var. Det
var omöjligt att få ett ord av henne eller la henne
att vara med om samtalet. Hon höll sig ute, men
var hon inne, hade hon ej ens svarat, icke ett ord.
Per började förlora sig i tankar över det draget
hos henne. Hade inte det varit, hade hon väl aldrig
blivit hans hustru. Hon hade först varit förlovad
med en vacker ung pojke, men när hon märkte att
han tog sig ett rus, eller vad annat det kan ha varit
med, så gjorde hon rent slut. Många förundrade sig
då över denna vilja, som icke visste av någon tvekan.
Den unge mannen grät och skrämde med att ta livet
av sig, men hon var alldeles obeveklig. Pers tankar
gingo ännu längre tillbaka. Medan hon var flicka
hade hon växt upp i ett främmande hus hennes
far hade i livstiden haft ett litet ställe med ett par
hästar — inte riktigt som tjänsteflicka, men inte heller
riktigt som fosterdotter. Hon hade varit mycket av-
hållen. Ingen var så oavlåtligen snäll och godmodig.
Men hon hade en liten svaghet: det var mycket svårt
att få liv i henne om morgnarna. Man var så över-
seende med henne i det fallet som omständigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
