Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par år före Bakvångens bröllop och väl tre år
innan Bertel friade.
Men på den tiden var hon också ganska ung —
och vacker! Och blyg. Till och med jag, som väl knap-
past kan ha gett akt på henne som ungmö, tycker
mig ha sett den jungfruliga försyntheten under hennes
hårfäste, alltså låg den väl kvar där ännu några år
sen hon blivit gift. Jag säger hårfästet, ty det lokali-
serar sig där. Annars låg det väl i ögonen. Hon
vek undan med dem, men icke pa nagot otrevligt
sätt, och när någon talade med henne, tog hon ibland
åt pannan som när man vill stryka bort ett hår eller
en rodnad. Det tog sig mycket älskligt ut, isynnerhet
som håret låg bra rikt över pannan, så att man just
kunde få den tanken, ehuru det låg mycket ordnings-
fullt, att det kunde behöva hållas inom sina gränser.
Hennes huvud var bestämt just vad man kallar juno-
niskt - blott övergjutet av denna försynthet som
gjorde henne mycket kvinnligare än den rätta Juno
var. Gestalten var väl också mera smärt än junonisk
— då; det blev i sanning annorlunda. Med ett ord,
hon var en farlighet av första ordningen. Hon var
som liljorna på marken, yttrade en lantbrukselev, som
var med Per Knutsson i Flintgruvan hemma på jul-
kalas. Det yttrandet hörde jag en gång i en senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
