Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir bara Silja igen, och Silja ser sig om yrvaken och
finner sig stå under Per Siverssons pilehäck med en
nerfallen sparvunge i handen, och just då börjar solen
skina så starkt, att hon inte vet om varken sig själv
eller pilehäcken.
Men morgonväktssyner är en sak och verklighet
en annan. Kom ihåg, att Storemor sitter där nere
på sin gård ännu lika styv och ståtlig som förr, och
hon är den hon är, som doktor Helling sade, och det
är vackert så.
Med Per Siversson åter gick det så till, att han
en morgon i sitt fyrtionde år hörde fåglarna låta på
ett annat sätt än förut och fick en underlig förnim-
melse av, att jorden var vacker många mil bortom
pilehäcken och mor Cecilia, och att det skulle vara
rysligt skönt att ha mycket mera jord att dras med
och ännu fler kalvar och en stor fölhage. Men innan
han sålde sitt eget och arrenderade sin nu ägande
stora gård, hade han på andra sidan om sin pilehäck
sett ett nytt ansikte, som, färdigformat redan några
år innan Per Siversson gav riktigt akt på det, lyste
av samma övertygelse, att världen är skön att arbeta
i och livet en lång och ljuvlig historia, och att det
skulle vara gott att bo med Per Siversson varhelst
han ville ha sina fölhagar.
i II*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
