Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
mande om handleden och drog henne ner på en stol,
där hon blev sittande utan att säga något.
Vi ska ta litt mat nu, sade hustrun och tände
kristalloljelampan i stället för talgljuset, så att de nu
först riktigt sågo varandra.
Hon satte fram grisfötter och gjorde i ordning
varma potatis. Ingen sade just något, utom att hon
själv hade ett ord då och då i sammanhang med sitt
göra, medan den främmande svarade med enstaka
ord. Mannen satt tyst på en stol vid fönstret. Han
framförde ett ärende från dem som han varit på arbete
hos; annars ingenting. Hans ansikte låg i så grov-
huggna och hårda drag, att däri ingenting avspeglade
sig, om man icke skulle säga, att över dess kärvhet
låg utbrett ett visst missnöje.
Jag tyckte vi tre kunde sitta tillsammans en gång,
sade så hustrun.
Mannen ryckte till och höll på att resa sig. Va?
avklippte han tvärt.
Vi har talt om gammalt i eftermiddag, Kristina
och jag, sade hustrun.
Va ska det tjena till, la de vara som har varit.
Jag har tyckt att nu är vi ju gamla alla tre .. .
Ja, va ska det då talas om sadant för?
Det har känts så tungt di här sista åren också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
