Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Nej — om du hade bett mig om det, sade hon,
hade jag ändå aldrig gjort det. Jag talte om det med
prosten. Jag kunde inte förlåta, sa jag. Men han sa:
låt tiden läka ! Och nu pa flera ar har du knappt
talt ett glatt ord till mig. Och inte nåt ont heller,
det är sant. Och när vi går till nattvarden, går vi
samman som andra gör, och da känns det nästan värst...
Pernilla stod tyst en stund borta vid spisen, tills
hon fick makt med gråten.
Nu sätter vi oss till bords i Guds namn, sade hon
så. Vi ska ha litt varmt; det ä ju lördag kväll.
Kanske fick mor Pernilla sin vilja fram — så små-
ningom. Man vet ju aldrig säkert. Men med gott
hopp önska vi även henne god fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
